Pick up the broken pieces till I'm bleedin'
Grupparbeten.. ja vad ska man säga. Heldagar, mycket slit, men helt klart värd kommentarerna som dyker upp.
Anna; Känner du den här killen?
Ghazal: Nej?
Anna: Nej inte jag heller!
Ghazal: Nej?
Anna: Nej inte jag heller!
Miriam: Jag tänkte öppna dörren och rapa, och helt plötsligt kunde jag inte göra det. Vilket var tur för jag råkade öppna dörren till ett annat rum med randoms i.
No need to ask, I got you
Det är så sällan man kan vara ärlig med hur man känner, man kanske inte alltid tar upp när man är sur/grinig utan går runt och bara beter sig som en bitterfitta. Jag har i hela mitt liv haft svårt att låtsas som att allt är okej när det inte är det, åren vi bodde med mammas ex gick ut på att göra just detta, och tack vare det totalvägrar jag att göra det nu. Men svårast är det med killar...
Idag sa jag för andra gången exakt varför jag var irriterad/sur till en kille och skämdes direkt efter. Oh nej, nu kommer han tro att jag är grinig, en såndär pmstjej.. men fuck it, om jag ÄR grinig då är det väl bra att killen märker det direkt istället för senare. Som tur är har jag x antal "ups" på just den här killen så jag slipper känna mig obekväm.
Att färga håret rött var seriöst det bästa jag har gjort. Ångrar att jag inte gjorde det tidigare nu, så jävla snyggt.
.
Just sayin...,
Once is an accident.Twice is coincidence. Three times is an enemy action
Go ahead and say goodbye, I'll be alright
Sitter och kollar igenom en 16årigs blogg, och den här tjejen har så sjukt snygg klädstil så att jag dör. Jag kommer till en bild där hon har blåa byxor på sig och plötsligt blir jag besviken. Hon har ju inte smala ben.
Och ja, jag skäms över min kroppsyn. Jag har alltid tyckt att skinny är snyggt, den senaste tiden har jag börjat tycka om muskler lite med, men absolut inte fett. Helst nada. Jag tycker liksom att kläderna ska hänga lite, att man ska se riktigt tajt ut i jeans. Att när t-shirten åker upp lite ska man se en PLATT mage under. Det är den kroppen jag själv strävar efter och det känns verkligen som att jag är på väg.
Dock hatar jag att jag konstant dömer andra runt mig.. måste lära mig att sluta med det.
Live fast, die young
Efter ett samtal med en killkompis som jst frågade mig hur jag vill att en kille ska vara insåg jag. Min kille ska vara Batman. Charmig, snygg, rik, väluppfostrad, artig... en hjälte helt enkelt. Jag ser så ofta ner på killar att jag verkligen behöver en kille som jag ser upp till.
Nanananananaaaaaa
I'll kiss your neck but I just can't look her in the eye
Nu ska vi köra ett litet Sex and the City-inlägg här. De senaste dagarna har jag och mina reflekterat över varför inga killar attraherar oss längre (eller väldigt få killar iaf). För ca 2-3 år sen fanns det absolut inga problem med att hitta en kille varje/varannan helg. Att gå ut på helgerna och hitta ett nytt ragg var standard.
Men nu har man kommit till en plats där absolut ingen verkar ha något att erbjuda. Varken utseende, charm eller personlighet. När jag nämner det här för mina killkompisar säger de att "du träffar killar på fel ställen" men det finns nog ingen annan som träffar på killar på så många olika platser som jag gör. Jobbet (både kollegor och gäster), universitetet och ute på krogen. Finns nog inte så många andra platser att träffa dessa utdöda varelser, aka "bra killar", på.
Men beror det verkligen på killarna, är det fel på dem eller oss? DET är min fråga. Har vi helt plötsligt mognats och letar efter den rätte att spendera vårt liv med? Tveksamt. Vad det faktiskt beror på har jag inte svar på. Jag får helt enkelt återkomma när jag känner att en kille får mig att vilja titta efter en extra gång.
Saknade älskade Maddee, kom hem nu
He walks away, the sun goes down
Igår fick jag det perfekta avslutet på min vecka. Befin kom hit och efter en massa planering och mys mådde jag som bäst. Som en frisk fläkt som kom och gick.
Jag insåg även att jag (i vuxen ålder) inte har vägt så lite som jag gör nu. Har märkt att för första gången i mitt liv passar mina kläder knappt mig, mina jeans hänger och mina bh:ar är för stora. Jag avundas alla Victorias Secretmodeller som kan vara smala och ändå ha ass och boobs. Vi vanliga dödliga människor förlorar ju allt så fort vi går ner lite i vikt. Livet är orättvist helt enkelt.
And the dreams we left behind
Jag vet inte varför men jag gillade aldrig Titanic som liten... dock var det en film jag grät floder till (fortfarande gör) och det var Pearl Harbor. Vänskapen mellan dessa två killar.. gah, så jävla fint. En film fylld med hjältar, kärlek och vänskap. Jag börjar typ gråta bara av att se videon.
Inte för att jag skulle överleva eller kunna göra någon nytta, men dessa filmer får mig att önska att jag levde under en världsomvälvande tid, och hade faktiskt kunnat bidra med nånting.
You might be a big fish, in a little pond
Jag ar både levt och överlevt på det här stället. Jag har fått lika mycket som jag har gett, det är så jag väljer att se det
Ibland säger de så kloka saker i Greys Anatomy. Idag tvingade jag på mig själv att gympass. Imorse kunde jag knappt stå på mitt ben, och när Zarah frågade mig för tredje gången om jag var säker på om jag ville träna insåg jag att jag inte kan låta hinder stoppa mig från det jag vill göra. Antagligen därför man blir bitter, man låter de andra vinna, man låter skit vinna. Men idag känner jag Ghazal-1, Livet-0.
Det kommer att bli bra, både min rygg och allt annat.
With the same sword they knight you, they gon' good night you with, shit, that's only half if they like you
Ibland blir jag så tacksam för sakerna jag har i mitt liv. Jag har ingen duglig rygg, men jag har däremot en grym vän som kommer och plockar upp mig för att köra mig till sjukhuset utan att jag ens behöver fråga henne (Hanna Bager, du är en stjärna). Jag satt och grät hela hemvägen pga av smärta och hopplöshet, men jag har en mamma som lämnar jobbet för att ligga i min säng och trösta mig med glass och mat.
Dock finns det en sak som gör mig sick to my stomach (kommer inte på något svenskt uttryck som träffar lika bra) och det är människorna på tunnelbanan. Sverige måste vara det enda landet i hela världen där ingen ställer sig upp för att erbjuda sin plats till en ung tjej, med en krycka och blodsprängda ögon. Bra jobbat landet, bra jobbat.
En sån där låt man vill ha på repeat hela dagen
Sending my love, one bitch at a time
Än en gång ligger jag som en invalid och känner knappt att jag kan ta mig upp för att hämta frukost.
Är så jävla trött på att höra "om du har ont får du försöka promenera tills det blir bättre", jag skulle vilja se alla dessa jävla läkare ta en lugn promenad när det känns som att man får en hammare i arslet med varje steg man tar.
Har nu kommit på en komplettering till läkarlinjen. Varje person ska få prova på 52 olika tillstånd under sista året, cancer, aids, blindtarmsinflammation.. DISKBRÅCK osv, för att höja empatin.De ska även plugga samtidigt, prova på att försöka plugga till tentor med smärta, som vi andra får göra :)
Mina MRI-bilder från Iran räcker tydligen inte, utan nu ska vi ta nya bilder, remissen kommer om ett par veckor. Tack som fan. Inte så att jag har bättre saker för mig än att ligga i min säng hela dagen...
Jag kan svära på fem olika språk så jag har redan under denna korta morgon bett er att dra åt helvete minst fem gånger. Jävla sjukvård.
Arm yourself because no one else here will save you, The odds will betray you and I will replace you
Okej Christian, det här är till dig.
Då mitt liv för näravarande består av att tränas till servitris (tillåt mig att skryta, det är en stor grej hos oss på Friday's) och att läsa ut två böcker om kognitionspsykologi så kan jag berätta om en dröm jag hade när jag napade idag.
Jag och typ alla jag känner befann oss i en random stad, och helt plötsligt börjar det skjutas. (Det ska även tilläggas att jag hade en assnygg kille i den här drömmen, vi kan kalla honom Mr Big, för han liknade faktiskt Mr Big). Jag, som den modiga femme fatale jag är i denna dröm med min blåa långklänning, börjar bekanta mig med skjutaren, och försöker med alla sorters teknologi ringa 112. Detta lyckas inte så bra då 112 antingen inte hör vad jag säger, eller så autocorrectas mina sms så att adressen ser fel ut.. tack iPhone!
Medans jag, Mr Big, och några av mina kollegor smyger runt för att försöka få kontakt med omvärlden fortsätter festen för alla andra. Till slut lyckas två av mina kollegor få loss en bil och köra iväg, och jag lyckas stoppa ner två sömnpiller i Skjutarens vattenflaska.
Där nånstans slutar min dröm och jag vaknar med en epiphany att jag är född till att bli Bond-brud. Drömmen kan dock nog delvis förklaras med att jag läste om Göteborgs festbrand hela dagen idag, och sedan kollade på SATC, men jag tror mer på Bondbrud teorin.
Feet on the ground, head in the clouds
“When your self-worth goes up, your net worth goes up with it.”
Insåg precis att jag inte har sett senaste Twilightfilmen, om jag minns rätt väntade jag för att kunna se den med en speciell person. Samma sak hände med Shutter Island (som jag faktiskt sedan såg vid en mycket speciellare situation) men nu har jag bestämt mig för att ladda ner och se filmen. Jag måste sluta vänta runt på saker som förknippas med andra, ingenting kan förknippas mer än med mig själv.
Inte en dag har gått
Haha jag sitter och garvar åt mig själv för tillfället. Dj:n på vårt jobb har lirat en "spansk" låt i flera veckor som jag verkligen har fastnat för och försökt nynna på... idag inser jag att det är en svensk låt med Medina.
Ibland är jag så efter.
If you love someone you love them all the same
Jag måste ha världens snällaste chefer. För varje grej jag gör åt dem får jag tillbaka minst fyra tack-brev där de skriver om hur duktig jag har varit. Att få höra "kul att ha dig med i teamet" gör mig alldelles lyckig och har gett mig lite motivation till livet igen.
De senaste veckorna har varit hemska innanför, någont jag aldrig har upplevt förut, hur livet än har sett ut har jag tagit mig igenom det. Men de senaste veckorna har varit bland de värsta jag har varit med om och idag insåg jag att det räcker. Jag vägrar sitta hemma och vara bitter, jag vägrar må dåligt. Det finns absolut noll anledning till att jag ska göra det. Om 20 år vill inte jag sitta och tänka "åh jusste, det var när jag satt hemma en hel månad och deppade".
Idag ringde jag och bokade tatueringstid till Hanna så imorgon åker vi och stämplar henne. Blir smått sugen på att göra en själv men har inte riktigt bestämt mig om jag gillar tatueringar än. Jag skulle älska att gå all in, men det kommer aldrig att hända, och då vet jag inte om jag ens vill ha nåt litet. Everything I do, I do it big.
EDIT: Skulle googla fram lite snygga bilder på heta tjejer med tatueringar med det jag hittade störde nog mig så jag tar tillbaka allt jag sa. Små tatueringar ftw. Fyfan..
Nej.. bara.. nej
We used to be the luminary ones
Jag mår psykiskt dåligt av att läsa mina inlägg och se hur många språkfel jag har. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för någon annan att läsa texten. Ska försöka skärpa mig nu.
Idag ringde Nicolina mig på väg hem från jobbet, och hon ställde en fråga som jag inte har hört på länge. "Hur går allting med din lillebror?". Det skrämmer mig att mina vänner totalt har blockat ut honom ur mitt liv, eller är det kanske jag själv som har gjort det? Så att alla andra har slutat bry sig också?
Jag vet faktiskt inte det, men jag vet att det verkligen rörde mig att hon tog upp det när ingen har gjort det på år och dar..
My mind forgets to remind me, you're a bad idea
I början av augusti, 1a augusti för att vara exakt gick jag ut för att festa. Tog på mig världens snyggaste skor, blev asfull, kom hem, sov. När jag vaknade dagen efter kunde jag inte gå.
Jag har haft diskbråck sen i januari, snart ett år alltså (snart och snart, 3 månader kvar). Detta upptäcktes inte förräns jag åkte till IRAN och läkaren gjorde en MRI för att vara på den säkra sidan. Då upptäcktes detta. Sen dess har jag varit hos tre olika lärare och en sjukgymnast och de är helt värdelösa.
Jag var hos läkaren den 23e augusti och då skickade hon en remiss till ortopeden. Idag, fyra veckor senare, ringer JAG till vårdcentralen för att fråga hur det gick med allt. Då säger dem att ortopeden har redan hört av sig och vill att jag ska ta nya röntgenbilder, och att min läkare kommer att kontakta mig 3e Oktober när hon är tillbaka från hennes specialistutbildning.
Jag ryser när jag tänker på att jag måste gå med kryckor så fort jag gör något ansträngade. Att jag har blivit hemskickad fårn jobbet två gånger den senaste månaden för att min rygg helt plötsligt har slutat funka får mig att tappa all tro jag hade i svenska sjukvården.
I'm gonna fly like an eagle, away from the city lights
Jag är trött på att se transparent ut. I flera veckor har folk frågat mig om jag är trött eller sjuk så fort jag har gått osminkad. Jag vet att jag inte ser riktigt frisk ut just nu, att jag går ner i vikt så fort jag stressar eller mår dåligt hjälper inte riktigt heller. Mörka ringar under ögonen som knappt går att dölja med smink och som vägrar försvinna fast jag sover typ hela tiden. Och att höra från mamma igår att jag ser sjuklig ut igen gör inte saker bättre
Så nu kanske man ska prova lite kosttillskott. Självklart ska jag börja utnyttja mitt träningskort också (har tränat en gång sedan jag köpte det) så nu jävlar ska jag få färg i ansiktet igen. Blir tvingad till att sola ikväll med Max också.. kanske ett steg i rätt riktning? Hehehe
Så nu kanske man ska prova lite kosttillskott. Självklart ska jag börja utnyttja mitt träningskort också (har tränat en gång sedan jag köpte det) så nu jävlar ska jag få färg i ansiktet igen. Blir tvingad till att sola ikväll med Max också.. kanske ett steg i rätt riktning? Hehehe
Dagens tips från mig till er; Urban Cone – Searching for Silence
I try twice as hard and I'm half as liked, but here they come again to jack my style
Jag vet inte om det är för att jag har växt upp, eller för att jag jobbar på en restaurang, men McDonalds har börjat skrämma mig. Jag som har börjat gilla barn satt och kollade på deras ketchupdränkta ansikten, äckliga hamburgare som föräldrarna tar isär för att barnen ska "äta köttet" (det är ju fan inte kött!) och undrade varför jag själv tjatade om det så mycket när jag var yngre.
Jag tror att man går igenom två olika McDonalsfaser i livet, det första är när man är liten och McDonalds är det bästa som har hänt en. Andra gången är när man är trött på livet som förälder, vill få tyst på barnen, skiter fullständigt i vad man har på sig och bara vill trycka i sig mat. Skrämmande att fas 2 faktiskt kvarstår.
The six degrees of separation
Okej, kanske en dum grej att klaga om, men insåg inatt att det var länge sen jag faktiskt kände något. Helt sjukt grej att säga, men jag saknar att känna mig sårad. Jag saknar att lyssna på en depplåt och tro att jag känner igen mig själv i den låten.
Fram tills ett par år sen hade jag alltid någon att tänka på. På gott och ont, mest ont då, men t.o.m de dåliga känslorna var trevliga jämfört med att gå i en trans. Jag vill må dåligt över någon, jag vill känna fjärilar i magen, jag vill bli överhypad av att få ett sms, jag vill göra mig fin för någon.
Kanske ska börja med att flörta lite, har kommit fram till att jag är så sjukt dryg mot snygga killar och helt likgiltig inför alla andra. Finns egentligen ingen bättre plats är Friday's att börja på.. Kanske imorgon. Kanske
