Your grace is wasted in your face
HUr mycket man än försöker vinkla det blir det aldrig sant. Man kan säga att just att man har flyttat runt så mycket har man en öppnare syn på allt och alla, att man har fått uppleva en massa saker som folk i ens egen ålder aldrig skulle ha kunnat ha varit med och upplevt annars. Att såsom en fransman på Arlanda uttryckte det, är man en "jetset gypsy". Men det är inte sant och kommer aldrig att bli sant.
Sanningen är att man är hemlös. Fast man har tak över huvudet, fast man har ett jobb, så blir man alltid ställd när från om "hemma" kommer. Jag kan inte helt ärligt säga vilket fotbollslag jag verkligen hejar på när det är VM, jag kan inte säga vart jag har haft min barndom. Jag har inget av det där, och fast ens föräldrar försöker försörja en med allt annat som man vill ha, fina klockor, fina kläder, fina datorer, så fyller dessa saker aldrig detta tomrum.
Sanningen är att man är hemlös. Fast man har tak över huvudet, fast man har ett jobb, så blir man alltid ställd när från om "hemma" kommer. Jag kan inte helt ärligt säga vilket fotbollslag jag verkligen hejar på när det är VM, jag kan inte säga vart jag har haft min barndom. Jag har inget av det där, och fast ens föräldrar försöker försörja en med allt annat som man vill ha, fina klockor, fina kläder, fina datorer, så fyller dessa saker aldrig detta tomrum.
Desto längre tid det går desto mer jag ifrågesätter om det är verkligen i Sverige där jag hör hemma. Vad har man osm håller en kvar? Vänskap har fått en ny betydelse för mig, så mycket svagare än förut. Ärligt talat var det det som har hållit mig kvar i Sverige den senaste tiden. Vänner. Men vart har alla vänner funnits den senaste tiden? Vem har märkt av en depressionen som man håller på att sjunka in i igen. Det var väl sånt vänner gjorde förr i tiden.
