Jag är så svag, ger dig en kram, ser ringen men har inget val
Känns som att hjärnan stänger ner så fort jag försöker plugga. Som att den har gett upp. Om exakt två veckor är jag 20 år. Minns att jag skrev ett inlägg strax innan jag skulle fylla år, minns att jag och Nicolina frågade oss själva vart vi skulle vara om ett år.
Ett år har gått, ett endaste år och det känns som att livet har tvärvänt. Människorna man umgicks med då hör man knappt av, målen man hade i livet är inte desamma, och inte heller har man samma intressen längre. Vad tyder det på? Mognad? Trötthet? Uppgivenhet? Vuxenlivet?!
Jag har alltid gnällt att inget händer i mitt liv, men dte är inte sant. Det händer saker i mitt liv konstant, som rör upp och ner på allting. Men samtidigt duger det inte. Känns som att man har hamnar i en gråzon, där det inte finns ett slut.
Gossip, Gossip, nigga I got it
Sitter och glor på Top Model efter en väldans tjat om denna säsong. Det som förvånar mig mest är de svenska tjejernas attityder. Ända sen jag flyttade till Sverige har jag hört om den såkallade "Jantelagen". Den har utdömts av medelsvensson och anses vara an svaghet. För om man nu inte framhäver sig själv kommer man inte lyckas!
Absolut, det kan jag hålla med om, man måste våga ta för sig och kunna stå för det man säger. Men bara för att man vill radera "jantelagen" kan man inte radera ordet ödmjukhet. Man kan vara självsäker utan skrika och vråla. Man kan ha självförtroende utan att trycka ner andra.
Absolut, det kan jag hålla med om, man måste våga ta för sig och kunna stå för det man säger. Men bara för att man vill radera "jantelagen" kan man inte radera ordet ödmjukhet. Man kan vara självsäker utan skrika och vråla. Man kan ha självförtroende utan att trycka ner andra.
Att ta sig själv på för stort allvar kan nog vara det äckligaste jag vet. Killar, tjejer, unga, eller vuxna.
I like crazy, foolish, stupid, party going wild, fist pumping music, I might lose it
Idag hade jag min mest intressanta kund någonsin. När hon först beställde utav mig tyckte jag att hon verkade läskig och allmänt awkward. När jag sedan skulle ta hennes tallrik började vi att snacka, om tavlorna i restaurangen, om Ingmar Bergman och om stjärntecken.
Hon berättade att hon var gift med en man som var 30 år yngre än henne själv, och att han var från Elfenbenskusten. Hon berättade att hon brukade festa på Golden hits och att när hon gick ut handlade det om att köra all in. Hon berättade om sina söner, och sina barnbarn som hon gör allt för. Hon berättade om hur man ska fullständigt skita i vad alla andra tycker och tänker och köra sitt eget race.
Hon berättade att hon var gift med en man som var 30 år yngre än henne själv, och att han var från Elfenbenskusten. Hon berättade att hon brukade festa på Golden hits och att när hon gick ut handlade det om att köra all in. Hon berättade om sina söner, och sina barnbarn som hon gör allt för. Hon berättade om hur man ska fullständigt skita i vad alla andra tycker och tänker och köra sitt eget race.
15 minuters pratstund och en eye opener.
So we fuck until we come to conclusions
Jag har blivit kallade egoistisk, självisk o.s.v X antal gånger. Senast för ett par timmar sedan av min egen mamma. Men vilken människa är inte egoistisk? Speciellt vi med bloggar. Varför tror vi att vi har något vettigt att säga ens? Att vi ens öppnar en blogg visar ju bara att vi tänker ta oss tid för att skriva ner något vi har tyckt/tänkt, eller något som har hänt oss.
Min nya favoritblogg (eller kan man kalla det för blogg? nästan som en hemsida) är: http://betcheslovethis.com/
Redan på deras header kan man läsa: Taking a break from thinking about ourselves to write it down.
True fucking story
