Is you still care don't ever let me know
Alla val, alla beslut, alla vägar man väljer att gå gör man för sin egen skull. Ibland måste man dock göra ett val. Välja mellan sitt välbefinnande nu eller om ett tag.
So you know how I live it, try to look proud, but you're not in the slightest
Month of the X:es, jag trodde att Januari skulle handla om new beginnings och så? Men redan från 1:a dagen (bokstavligt talat nyårsdagen) var det bara en massa gammalt som kom upp. Läskigt att samma sak har hänt med andra vänner around. Hmm.... Men men, in with the new, out with the old. For real.
Inte för att bilderna hör ihop, men kult att dom laddades upp samtidigt
It's so insane, cause when it's going good, it's going great
Jag kommer på mig själv med att vara glad ena sekunden och vilja flippa den andra sekunden. Det är så skönt att slippa hålla en grudge, att kunna förlåta och gå vidare. Men på något sätt är det så jävla jobbigt. Finns så många frågor man vill ställa men samtidigt så många svar man inte vill få.
Man vill ju förlåta, men samtidigt kan man inte komma så lätt undan. Vad händer nu? Grattar man varandra på födelsedagar och önskar god jul?
Man vill ju förlåta, men samtidigt kan man inte komma så lätt undan. Vad händer nu? Grattar man varandra på födelsedagar och önskar god jul?
På nåt sätt vill jag ge mig själv en örfil och påminna mig själv om att jag är varken den första eller sista människan som har känt såhär. Önskar bara att jag kunde gå tillbaka och göra det då.
You're afraid the mistakes you made dug your grave, but baby thats the price you pay
Man hamnar i ett tillstånd där allt känns orealistiskt. Där man glömmer vem man själv är och spelar en roll i någon annans manus. Så har det alltid varit med oss. Som att vi är med i en film, eller någon slags musikvideo. Det känns aldrig verkligt, antagligen för att vi aldrig var verkliga. Alltid lite för mycket drama, lite för mycket bråk och lite för mycket avundsjuka.
Den här gången vet jag inte om jag kan.
Drop everything now
Att försöka tentaplugga när min mamma packar ihop mitt liv i bakgrunden är rätt jobbigt. Just sayin,
You can't change the world with a song, and you can't make it right when it's wrong
Allt är sorgligt just nu.
Jag vet inte om det beror på att jag har pms, eller för att min bästa kompis kommer att flytta ifrån mig (jag vägrar tro att någon annan kommer att ha det lika jobbigt som jag, inte ens hennes föräldrar) om lite mer än en vecka, men det känns som att allt är bara grått och ledsamt. Jag hade stora planer för det här året, nu känns det som att det kommer att tillbringas med värk, medans jag serverar mat och är bara allmänt forever alone.
Musiken har blivit sorglig, den lilla valpen som blev rastad igår såg ledsen ut, t.o.m mina kläder ser sorgliga ut.
Stora planer som vi alltid lyckas skjuta upp till morgondagen
Nyser, Hostar, Går som en kärring. Min kropp älskar att lägga av. Känner typ att jag har noll kontroll. Lägg av nu, den kan lägga av efter nästa helg. Då kan hela mitt liv lägg av. Fram till dess behöver jag all kraft jag kan få.
Bbra välkomnande man fick när man kom hem. Tusen saker att plugga. Tusen saker som behöver göras. Sälja huset dessutom. Fml.
Blä, 10 dagar av Chill,
