It's so insane, cause when it's going good, it's going great

Jag kommer på mig själv med att vara glad ena sekunden och vilja flippa den andra sekunden. Det är så skönt att slippa hålla en grudge, att kunna förlåta och gå vidare. Men på något sätt är det så jävla jobbigt. Finns så många frågor man vill ställa men samtidigt så många svar man inte vill få.

Man vill ju förlåta, men samtidigt kan man inte komma så lätt undan. Vad händer nu? Grattar man varandra på födelsedagar och önskar god jul?

På nåt sätt vill jag ge mig själv en örfil och påminna mig själv om att jag är varken den första eller sista människan som har känt såhär. Önskar bara att jag kunde gå tillbaka och göra det då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0