One woman army
Vet ni vad som gör mig alldeles varm? Människor med "helsvenska" bakgrund som vågar stå upp mot SD och vågar prata om det. Varför jag bu skriver "helsvenskar" är för att dessa människor har inte en enda anledning förutom mänsklighet att göra detta, de bor i sitt eget land och är skyddade utav sina svenska namn, blonda hår och ljusa ögon.
Jag känner mig så lycklig som vet att mina vänner tillhör de här människorna, att höra en utav de säga "jag tog bort alla vänner på Facebook som röstar på SD" är sjukt stort för mig.
No need to worry cause everybody will die
Har man rätt att vara lycklig egentligen? Ett tag föeöskte jag att sluta läsa nyheter och bara njuta utav min kärleksbubbla och egna småproblem. Men omvärldens destruktivitet gör sig påmind på så många olika sätt. Sjukdomar och hat, världen blir vara läskigare.
När ens morfar kommer hit med en obotlig sjukdom som sakta tar livet av honom och man bara kan se på vaknar man lite. När man läser i tidningen att antal nazister blir bara fler och de flesta är i min egen ålder skräms jag ännu mer. Får jag verkligen vara lycklig när människor blit knivhuggna, sjuka eller dör utav svält och krig?
