I swore last night I'd give up drinking, such a lie what was I thinking

Det är kvällarna man inte tror ska bli bra som blir grymmast. Igår var jag sjukt stressad inför allting och ville knappt ut, men vem tackar nej till en skiva. Väl hemma hos Gabrielle var jag så sjukt nöjd med kvällen. Efter en koffeintablett och en massa dricka var det chicks on speed. Bondade fint med DJ:n och vakterna och fick skjuts hem av DJ:n
Koffeintabletter ska bli min nya grej. Kunde ha behövts idag. trodde att jag skulle dö. Ska aldrig mer börja dricka strax efter tolv efter en utgång...

 


She give hotness a new meaning

Det är ångest att veta vad man ska göra med sina naglar. Jag har fina naglar, men vill att de ska se tjockare ut, och såklart bli starkare också. En nagel förstärkning känns som svaret.. men hur ska jag överleva i Italien om jag inte har möjlighet att fixa naglarna då?
To fix or not to fix is the questiooon...


Nothing left for me to say, theres no more wicked games to play

Läste igenom min bloigg precis och PALLA att jag har blivit fett tråkig och seriös. Nej, nu lägger vi band på de tråkiga känslorna. Party-Ghazal har lugnat ner sig... enligt Marcus tyder det på mognad.

Men fan heller. Efter denna helg börjar två riktigt sköna party-veckor. Skippar jag hostan blir det extra bra !


Det kostar att festa när du trollar med sinnet

För ett par nätter sedan drömde jag att jag hade vaknat upp dagen efter skivan med den värsta minnesluckan i mitt liv. Ångesten att ha glömt en  av de viktigaste kvällarna i mitt liv var inte nådigt när jag faktiskt vaknade på riktigt.

Mina minnesluckor är brutala, har mindre luckor från de flesta utekvällarna, men har 5 nätter som jag inte minns något av alls. Det är som att min kropp stänger av helt så snart det blir lite för mycket. Sedan den senaste riktiga snefyllan har jag undvikit att gå ut lika ofta, och är oftast försiktig med hur mycket jag häller i mig.

Diskuterade med Nicolina idag hur försiktiga vi måste vara på vår skiva, om 10 dagar.  Hinner förbereda mig mentalt att ta det lugnt.


Jagar nånting jag som jag aldrig får tag på, drömmar från min barndom var precis samma sak då

Insåg idag hur rädd jag är för tystnaden. I all hast att komma ut ur huset glömde jag hörlurarna. På väg hem var det jobbigt att gå där och bara höra sin egen andning. Andningen som låter asmatisk för att jag vägrar låta bli rökningen under pollensäsongen.
Tystnaden skrämmer mig för mina tankar är jobbiga, jag vill inte höra dem, söker hellre min tillflykt hos musiken.


I'm a monster not a pretty little girl, eyes on me, so come follow me

Skiva hit, skiva dit. Pengaproblem, rullar inte riktigt in som det ska. Men det blir bra. bag in the box gömd under en skal. Fickplunta, en rosa skulle vara trevlig. Men återigen till pengaproblem.
Projektarbete, La vie en rose.. en ros lever inte direkt, pallar inte analysera en film om rosens liv. Vem utnämnde Piaf till en ros... självutnämning gillar jag inte. Tankarna snurrar. Italien är bokad. Shit, min hjärna är otrolig, znurrr.


Trouble trouble drink it down, like a king I take the crown

Perfekta tillfället att plugga när alla glor på matchen och inte snackar med mig. Inte för att jag får såå mycket gjort. Men det är inte mitt fel, men kan inte kräva så mycket efter 10 timmars jobb.

Har skitit i allt som har med Beach '11 att göra idag. Ätit som en kossa. Insett att när jag mår lite dåligt försöker jag äta mig glad. Men när jag mår extremt dåligt kan jag gå ner 2kg på en vecka. Får väl se till att inte vara ledsen alls eller att bli ordentligt ledsen, mellantinget dödar mig.

Efter Paris insåg vi hur många matbilder det fanns på mig, "Ghazal äter och posar i Paris"... tydligen finns det matbilder från alla resor..

Don't let me bring you back to the start, don't let me show you how weak you are

Har blivit så himla rädd för att förlora mina vänner samtidigt som jag känner hur jag bara drar mig undan. Vet inte om jag omedvetet försöker göra det lättare för mig själv eller om energin har försvunnit helt.

Vill bara känna mig frisk och pigg igen. Det har jag inte gjort på ett bra tag och är så trött på mig själv. Gnälligbrud92, javisst.


You couldn't hate enough to love

Först var det vintern som höll mig hemma. Sedan magkatarren. Nu är det pollen. 2011 har inte varit mitt partyår.

För alla dom som har förlorat något och aldrig funnit någon frid

Mina nerver sviker mig när jag blir det minsta sjuk.
Bölade för att jag var sjuk
Bölade för att jag inte ville plugga
Bölade för att jag kanske inte skulle komma in på min utbildning
Bölade för att jag vill åka till Italien NU
Bölade för att jag kommer sakna folk när jag väl åker till Italien... ja ni märker.

Har legat i sängen sen 14 idag... har inte kunnat andas normalt. När jag hostar blir jag blå i ansiktet. Älskar pollen.
Mår lite smått dåligt för att om tre dagar är det ett år sen. Japp, så gay är jag.

 


Tell her not to get upset, second-guessing everything you've said and done

Solen får gärna titta fram snart. Lite sol behöver man.

Lyssnar på Robyns låt- Call your girlfriend, och fastnade för rubriken eftersom jag känner igen mig själv så pass mycket i det. Tror att de flesta tjejerna för det. Killar man gillar kan säga vad de vill, när de vill och vi kan spendera timmar på att överanalysera sakerna de har sagt.

När man själv är inne i den postionen har man en tendens att sjunka så djupt in i skiten att man inte hittar ut. Det är skrattretande när man ser sina vänner i den sitsen. Samtidigt är jag avundsjuk med.  Jag saknar att bry mig.



Det var så fint att jag bara ville bajsa och äta cupcakes samtidigt

Förstå gången min rubrik inte är från en låt. Tillägnad Amanda och vår Parisresa, har inte så mycket att säga.

-Önskar att vi kunde vara kvar längre
-Önskar att folk kunde skaffa egna liv istället för att bry sig om mitt
-Önskar att jag inte hade ätit så pass mycket kolhydrater (speciellt inte cheeseburgarchips)
-Önskar  att jag inte var ett ensambarn
-Önskar att min kamera funkade, och att jag skulle få en Mac.
-Tjockare ögonfransar skulle också vara något... men nu vill man inte vara för girig..

Någon som har lyckobönor, en ande i glaset eller känner diverse trollkarl/häxa... ring mig!

 


I don't lose, I don't win, I don't do well alone

Mina humörsvängningar är inte att leka med. Igår under ett samtal med mamma gick jag från att skratta-skrika-gråta... på mindre än 15 minuter. Jag vet inte om det beror på maten, eller bristen på mat, som vissa säger, eller om det beror på sakerna jag utsätter mig själv för.

Jag vet att jag inte klarar av att säga hejdå, jag vet att det bara sliter på mig själv, men ändå väljer jag att ge mig in i såna situationer. Jag hoppas nog att jag ska bli starkare av det, men det händer inte.
Min Italienresa kommer att bli som att hoppa i en isvak. Kommer utsätta min kropp för en sån stor chock, inte fysiskt men mina nerver kommer att bli mosade.

Men nu ska jag skjuta ifrån mig alla mina minnen och framtidsplaner... bulletprooof.
Borde nog börja flörta lite med kudden, imorgon är det utgång och sedan åka direkt till flygplanet för att flyga till Paris. Aloha Nui Loha!


Fem år sen sist... let's gooo

Love is what you make it, take my heart and break it

Ibland tror man ju att livet driver med en. Hur ska man glömma något när man konstant får det upptryckt i ansiktet?
Och nej, jag får inte det upptryckt i ansiktet för att jag tänker på det, utan för tt ödet jävlas med mig.
Ett sjukt skämt.

And you play that dirty girl that everybody wants, and you hide yourself inside

Har insett att jag tar illa upp när fula killar stöter på mig. Låter otroligt hemskt, och jag är faktiskt trevlig mot de flesta, samtidigt som jag inte kan låta bli att tänka på hur de vågar.

Borde man inte satsa på folk som ligger på ens egen nivå? Fast man kanske ska beundra dom för att vågar... eller så är de bara jag som inte alls ser lika bra ut som jag tror att jag gör.

Ja okej.. nu kommer jag antagligen att få ansiktet förstörd bara för att jag skriver det här. Kanske ska lägga ner med "jag är störstbästochvackrast" snacket.


More than you'll ever know

Out of sight, out of mind... man tror ju att det funkar.



Vem vill gå, vem vill hem? Inte jag, vart ska jag dra, här blir jag accepterad, slutdiskuterat vill inte höra något mera

Jag kan sänka drinkar från höger till vänster, men röker jag vattenpipa och tre chokladbollar hamnar jag med huvudet ner i toaletten. Stark tjej.

Hanna, Nico och Saga var här ikväll och vi hade det så sjukt bra. Sorglig som jag är blev jag nästan tårögd när jag kände att det snart är slut. Fast så får jag verkligen inte tänka. Vi kommer alla att gå våra egna vägar, men tror att dessa tre år har betytt tillräcklig mycket för att vi kommer att lämna små brödkorn så att vi alltid hittar tillbaka.

Fast nu ska jag inte gaya mig mer, vissa av oss har en gräns. Aloha Nui Loa!


RSS 2.0