Standing in the hall of fame

Vaknade upp idag och tänkte: hur snygga lockar har inte jag egentligen? Gnäller ju väldigt ofta på dem, men sen jag klippte mig är de ju hur snygga som helst
 
                    
 
 
 

Jag ser det som min värld, jag ser det som min värld

Efter mycket om och men, mycket pushningar från Zarah pallrade vi äntligen oss iväg och köpte kort på friskis och svettis. Nu är det fan dags att bli fit. 
 
Idag vaknade jag tidigt, hade läkarbesök. Och som Hanna så fint uttryckte det "du hade tid för din rygg och gick därifrån med antibiotika och p-piller" Story of my life. Jobbigt med en iransk läkare bara, känns inte lika okej att prata om sånt. Så fort jag kom hem igen somnade jag och sov till tre på eftermiddagen. Friskt
 
 
 
 

Jag sa mamma var cool, din son är otrolig, vi åkte in i en van, åkte på turné som baam

Ett återkommande tema i mångas bloggar är ordet "perfekt". Känns som att fler och fler har ett behov av att visa hur bra liv de egentligen har. Nu tänker jag bryta den trenden och skriva att inte mycket är bra just nu. 
 
För ungefär 48 timmar sen satt jag och storgrät på min bästa kompis födelsedagsmiddag. Men att offentligt bli spottad i ansiktet kanske var något jag behövde. Jag tackar för spottet nu för det gav faktiskt en chans till andra att visa de finns, att de faktiskt bryr sig och att de märker. Efter många fina ord och pussar och kramar kändes det bättre. 
 
Idag kände jag mig faktiskt befriad för första gången. Som när man äntligen gör slut med en kille och märker att det var mycket lättare än vad man hade förväntat sig. Känns som att jag på något sätt kan andas igen och tillåta mig själv att släppa 
 
            
Tack 

All we had means nothing today

Dagens tankeställare:
"Människor har tusen chanser på sig att svika någon, varje dag kan man visa att man är en dålig vän, men det kommer få tillfällen att verkligen finnas där för någon, och sabbar man den chansen, då tar det tid innan man kan lita på en person igen" -Agnes


This is the last one

Hur säger man hejdå till en människa?
 
Medans vi lever våra liv med att må dåligt över klänningen som inte passade, över killen som inte hör av sig, eller föräldrarna som inte lyssnar får vissa besked att de inte har länge kvar till att leva. Att det händer någon nära en, då får man sig en tankeställare.
 
Jag tackar Gud varje dag att jag har fått behålla alla mina nära och kära, jag lever nog kvar i den åldern då man precis upptäcker döden och är konstant rädd att det ska hända någon nära en. Att någon jag bryr mig ska behöva gå igenom det här gör mig helt mållös. Vad säger man?

when we get down, if we get down, we'll get up again

What to write. Jag vet inte vad det är med mig. Vill bara mysa ner mig hemma. Helst med mamma. Annars duger någon kompis. Party girl till hemmafru? Helt boring. 
 
Men jag får liksom embrace the fact. Roliga tider kommer när dom kommer. Jag känner mig faktiskt redo för roliga tider, någonting jag inte har gjort på länge.

Det är väntan som fördärvar och förstör

Drack två koppar kaffe- Speedad som fan. Förstår inte varför jag kan bli såhär påverkad av kaffe. Ibland snetänder jag på något sätt. Blir speedad och sen spyr. Jag håller fast vid att om man upptäckte kaffe nu skulle det räknas som en drog. En liten mini-kokain. Iaf för oss klena.. Sen ska vi inte snacka om hur det sätter igång magen. 
 
Too much information, men vet inte vad jag ska göra utav all denna energi. Nojjar mig lite för hur det ska gå när jag börjar plugga igen. Man kan ju liksom inte plugga utan kaffe. 
 
Dagens i-landsproblem, men varför har man annars en blogg?
 
 
 

I said my cars early cause I know I'm always late

Jag går runt och är taggad på nånting. Jag vet inte vad det är. Det är ingen fest, det är ingen vän, och det är faktiskt inte ens livet. Men jag har en känsla av att det kommer att hända nånting snart. Vad. Kan. Det. Vara?
Kvinnlig intuition? Det återstår att se..
 
 
En sak till, let's get serious. Jag brukar sällan vilja uttala mig ifråga om politiska frågor då jag inte vill att mina åsikter ska finnas på internet, man vet ju aldrig vart jag kmr att vara om 10 år. Men en sak är säker, och det som händer med Julian Assange är ju fan inte okej. Att Sverige dansar efter USA's flöjt är både skrämmande och lite vidrigt. 
 
Jag googlade nyss på Juliuan Assange för att hålla mig á jour, och den första artikeln jag läser är en skriven av Martin Jönsson, som är nya "kulturchef" för SVD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-cirkus-utan-verklighetskontakt_7433256.svd.
 
I denna artikel dumförklarar han Assange genom att kalla honom för en storhetsvansinnets retoriker. Någon som kallar sig för kulturchef för en sån stor tidining som SVD borde väl tänka på vad han skriver. Den här människan har förändrat världen och visat oss till vilken grad vi blir hycklade av media och politiker. Att bli då benämnd som någon som har "förlorat konakten med omvärlden", ja då jävlar får det mig att skriva ett sånt här blogginlägg.
 
Lite respekt kan man väl ändå? Vad har DU gjort för att förändra världen Martin?

Standing in the light till it's over, out of our minds

Singapore. Ett land jag blir kär i mer och mer varje gång jag är här. Den här gången fick man även se en annan sida. Nattklubbssidan. Att se Ali med sina vänner här gör mig så sjukt avundsjuk. En lägenhet med 80% sköna människor (bokstavligt talat) och ett par sköna tjejer som bor mittemot, men en pool i mitten. Där ska de bo, plugga och leva i en termin. Att kunna chilla i en lägenhet med 5 grabbar skulle väl vara drömmen för mig men verkligheten kallar liksom..
 
På fredag är jag tillbaka till jobbet och sjukt nog ser jag ändå fram emot det. Det närmaste man kommer utomlandskänsla är ändå på Friday's tycker jag. Ingenting stavar resturaungsbransch bättre än Friday's.
 
 
Resan till Singapore var precis vad jag behövde. Jag förlorar väldigt ofta perspektivet på saker när jagär i Sverige och börjar bry mig om obetydliga saker. Så från och med nu (eller onsdag morgon CET +1) kommer jag prioritera lite annorlunda. 
 

They don't love you like I do

Ett litet sms, ett fint wal-inlägg. Jag är den som blir gladare av en spontan godispåse än en planerad diamantring. 
 
Blir liksom helt varm i kroppen. Helt kravlöst, men sjukt hur mycket ett litet "du är saknad" kan göra för mig. 
 
 
 
 

RSS 2.0