I'm living in a dream, this isn't make believe
Uppfylld av kärlek, till musiken, till vännerna och lite allt möjligt. Börjar få resfeber, vännernas tårar igår förbättrade inte situationen igår heller, snarare en giltig anledning till en panikattack.
Imorgon vid den här tiden är jag framme i L'talie, antagligen tappat bort mig nånstans och tårögd, men det funkar också.
Sitter och funderar på om jag ska göra en lista på alla jag måste ringa.
Imorgon vid den här tiden är jag framme i L'talie, antagligen tappat bort mig nånstans och tårögd, men det funkar också.
I know you've got a soul even though you're heartless
En illusion, det är vad det mesta är. Det är det som leder till sån besvikelse, vänner, killar, familj. Vi har alla varit där, känt oss svikna, arga och sårade. Men vems fel är det, vårt eget eller deras? Är det inte vi som begär för mycket kanske, som bygger upp hoppet om att de kan vara allt vi behöver?
Man lär älska sina vänner när man litar fullständigt på sig själv till att klara av allt. För då... när ens vänner gör något blir det "det lilla extra" istället för deras plikt.. Ett steg bakåt från vännerna, ett steg närmare sig själv.
Aloha nui lohaaa
Jag hoppas att du aldrig mer kommer ihåg en pinkod, alltså aldrig, inte ens om du får en ny
En vecka exakt till jag ska åka, och midsommar idag. Grov sömnbrist och irritation, förstår inte varför alla ska vara anti-sömn i mina kretsar. Lär sluta med att jag tar en powernap på soffan eller något.
Peace!
This a hicky or a bruise?
Många säger att skillnaden mellan jobb och skola är att när man är klar på jobbet, så är man klar på jobbet... oftast behöver man inte ta hem läxan eller lägga ner extratid. Men efter ett samtal igår hos Saga där alla delade jobbupplevelsen har vi märkt att det inte alls är så. Jobbiga kunder och chefer följer med oss hem och man blir frustrerad då man inte kan göra något åt det.
Efter de senaste veckorna har jag insett hur glad jag är som sökte vidare direkt, att jobba just nu är ingenting jag skulle klara av.
Nu ska jag fortsätta vara bakis, förstår inte varför jag blir så grovt bakfull nuförtiden.. inte helt okej..
Efter de senaste veckorna har jag insett hur glad jag är som sökte vidare direkt, att jobba just nu är ingenting jag skulle klara av.
Nu ska jag fortsätta vara bakis, förstår inte varför jag blir så grovt bakfull nuförtiden.. inte helt okej..
When it's a suicide, you call it superstar
Ensamheten som uppstår efter studenten, massa tankar som snurrar omkring. Är så oerhört tacksam att jag har sökt vidare, skulle aldrig orka jobba konstant. Italien snart, ska bli så sköönt att komma bort, undrar dock hur jag ska lämna min nya Mac, min nya bästa vän, måste börja ta farväl av min lilla rosa bebis.
Shake it, spray it on a body or two, and walk out the party with a hottie or two
Två dagar kvar. Allt man längtade till är slut, skivorna- check, uppsala- check, Summerburst- checkEfter torsdag har vi inga plikter gentemot varandra, kommer inte att göra något som en klass, eller en grupp. Så sjukt läskigt
