I am done with my graceless heart

Ida, Hanna, Ylva och Anna? Hahahah who the fuck??

Sitter installerad i Singapore, jetlaggad som få, känner mig helt mör och stelt och... lite irriterad.
En fråga som jag har bombat mina kära vänner är; varför börja smsa när man inte tänker svara?

Vad är det som händer med människor? Ibland önksar jag att jag kunde ta bort smsfunktionen på min mobil, avaktivera min facebook och allmänt vara onåbar när det gäller allt utom hemtelefonen. Vill man mig någonting får man ringa, är så trött på att smsa och det är mina fingrar med.

Nu ska jag försöka mig på att sova, för imorgon ska jag pussa lite på mina bebisar!

Man behöver inte veta vart man ska, man behöver bara veta att man ska komma dit

Har haft en sån dag. En sån dag där man svävar mellan att vara vaken och att sova. En sån dag då man gråter ena sekunden och är så lycklig tio minuter senare. Ibland slutar såna dagar dåliga, men idag känner jag på att jag kommer att somna och vara lycklig. Utan någon som helst anledning. Eller kanske lite tack vare Agnes igår. För att hon var så rolig, och för att hon sa några saker som verkligen satt fint.
Idag tycker jag om mig själv.

Never felt this kind of cold

Något som är skitjobbigt med gelénaglar är att när man är stressad biter man antingen på läpparna eller envisas med att bita på gelén... vet inte rktigt exakt hur mycket jag har svalt just nu. Euw.
24 timmar to go. Andiamo

When I speak, listen, this is my decision

Att laga mat är inte endast ett sätt att få näring på, det är ett sätt att ta hand om någon. Jag har personligen alltid varit ointresserad av att laga mat, och då min mamma inte har haft inställningen att jag måste hjälpa henne har det blivit naturligt att jag totalt struntar i det. 

Men för ett tag sen, när jag såg min mamma laga mat till mig och sin kille blev jag plötsligt ledsen. Jag kunde se hur mycket han uppskattade maten, hur kärleksfullt han tittade på henne medans han åt och jag insåg precis vad man kan gå miste om.

Flera gånger har mina vänner lagat mat eller bakat åt mig, och jag har blivit helt överlycklig varje gång. Det handlar inte om maten själv, det handlar om samhörigheten och kärleken man visar. Jag insåg hur patetiskt det är att inte kunna laga mat, speciellt om man själv skaffar barn i framtiden. Jag har alltid älskat min mammas mat, och skulle tycka det var hemskt om inte jag kunde tillförse mina barn samma exakt samma känsla.

Ingen bild på mammas mat, men kolla Saga, jag sa ju att jag hade tagit kort på maten i London åt dig, bättre sent än aldrig ;)


RSS 2.0