jordensmittpunkt -

-

Gick precis in på min DNapp och tappade andan. Nyheter om Gaza var nummer 17 i ordningen, inte ens bland toppnyheterna. Att t.ex. Klaus Fischer tycker att hans cykelspark var snyggare än Zlatans anses vara VIKTIGARE

Vi människor kanske förtjänar att utrotas trots allt.

2012-11-19 @ 01:26:36 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Close to me just like my mother

Så jävla arg att jag inte kan sova just nu. Smått upphetsad efter Bondfilmen också, men mest arg.

HUR KAN VÄRLDEN VARA SÅ ÄCKLIG!? Hur kan inget jävla land visa lite balls och stå upp för Palestina, en gång för alla?! Jag blir så jävla äcklad av alla arabiska länder som konstant ska tjata om "islamiska brödraskapet" och sedan inte göra ett PISS för att rädda oskyldiga barn och människor. Visa er religiösa sida då, visa er lojalitet, visa ert jävla mod.

Och så ska självklart Obama uttala sig om att "Israel har rätt att försvara sig". Det är INTE försvar när palestinierna kastar stenar och israelerna skjuter raketer från alla jävla håll. Fega äckliga jävlar, det där är en massaker.

Varenda år kommer det en film som ska handla om förintelsen, om andra världskriget eller om Hitler, hela skolgången får vi lära oss om det som hände. Varför?.. frågade vi lärarna, -"för att man ska lära sig från historia"
Skitbra, fortsätt göra filmer som handlar om saker som hände för 50år sen och blunda för att exakt samma sak händer nu.

Jämför fucking områdena, som att kasta en kyckling framför en drake

2012-11-19 @ 01:19:53 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

Its about time for my arrival

Första timmen på jobbet idag hade jag redan hunnit skrika på tre personer och gråtit lite för mig själv.

Som en kollega sa, ni knäpper inte åt en bankman för att få uppmärksamhet, ni busvisslar inte på läkaren så vad ger er människor rätt att tro att ni kan behandla servitriser som ni vill?

Dock slutade kvällen med sjuuuk dricks så jag är helt nöjd ändå! Nyklippt och lite rikare. Godnatt!

2012-11-18 @ 03:02:11 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()

So I packed my things and ran

Från den tiden då man börjar tänka på framtiden har man redan planerat hur ens liv ska se ut. Jag minns att när jag var tio år var sexton min drömålder, jag skulle ha långt fint hår, en snygg pojkvän (a lá Ken) och ett småsyskon runt två år. Nu vet jag inte vilken bok eller film jag hade fått den idéen ifrån, men det var helt enkelt så livet skulle bli. När jag fyllde 16 var jag fortfarande en okysst förvirrad liten tjej, hade väldigt fint hår (dock inte så långt som jag hade tänkt mig) och en sexårig bror. Inte riktigt det jag hade förväntat mig.

När jag var sexton trodde jag att när jag var tjugo skulle mitt liv sitta på plats. Jag skulle vara allvarligt involverad med en kille (denna gång en mörkhårigare version), jag skulle plugga och få bra betyg, ha ett bra jobb, och resa överallt med min bästa vän. Jag är nu tjugo år, har ett bra jobb och pluggar men har knappast bra betyg. Jag har inte pratat med min bästa vän på två månader, är så singel man kan bli och jorden runt har jag inte varit än (dock på god väg).

Nu är jag tjugo, jag förväntar mig att om ca tio år ska jag vara gift, kanske ha ett barn. Ett bra jobb, en bra man, en fin bil och lägenhet, träffa min mamma ofta, träffa mina tjejkompisar på en latte när vi är mammalediga. Men hur kommer det att bli egentligen? Alla människor har mål i livet, och att skaffa familj är ett av dessa kärnmål. Men trots det finns det tusentals singlar därute som förtvivlat letar efter den rätta medans den biologiska klockan tickar på. Det finns tusentals medelålders kvinnor som har gett upp på familjelivet, som aldrig lyckades gifta sig eller skaffa barn, och trots att det inte behöver betyda att man inte är nöjd eller lycklig med sitt liv så tror jag att 90% av dessa kvinnor hade en annan bild av hur det skulle bli. Precis som jag.

2012-11-08 @ 00:28:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I'm your biggest fan, I'll follow you around

Det fanns en tid då man ville att alla skulle få veta vad man höll på med, incheckningar, bilder på Instagram, bloggen..

Igår på jobbet insåg jag hur obehagligt jag tycker att det är. En snubbe tjatade om mitt instagram hela kvällen, och enda sättet jag kunde få honom att sluta var att ge honom det. Självklart ångrar jag det, men samtidigt vet jag att jag inte kan ljuga i stressade situationer.

Nu satt jag och gick igenom mina Instagrambilder och insåg att jag inte vill att vem som helst ska se dessa, speciellt inte någon pyscho som raggar när jag jobbar. Nu har jag varit smart nog att ändra inställningarna till privat så att jag måste godkänna mina följare och det känns så himla skönt.

2012-11-04 @ 00:11:05 Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()