jordensmittpunkt

Tjejhormoner, galna alltså. Går från smådampig, till ledsen till asglad helt plötsligt? Jag ser inte fram emot att bli med barn, snacka om att jag kommer att bli ett monster.

 

Okej, dagens topic; hur mycket vågar man säga till killar egentligen? Jag är rätt äcklig av mig som person, har lätt för att prata om bajs, snor o.s.v (dock inte blod, aldrig blod) men när det kommer till att ta "snacket" skiter jag på mig. 

Och vad är det man egentligen vill säga? Jag har alltid haft inställningen att jag vägrar ställa krav på killar för att han ska göra saker för att han vill, inte för att jag säger det. Exempelvis, så vill jag inte att en kille ska sluta ligga med andra för min skull, utan mer för att han inte vill ligga med andra. 

 

Men det kanske är dumt, jag kollar runt mig och ser att de tjejer som vågar ställa krav är de tjejer som lyckas bäst i sina förhållanden. Men jag kommer nog aldrig våga vara den tjejen, jag är för förvirrad själv för att veta vad jag vill och vägrar då att ställa krav på andra. Tänk om man kunde växa upp någon gång och alla bitar bara skulle falla på plats.