Inte en dag har gått
Haha jag sitter och garvar åt mig själv för tillfället. Dj:n på vårt jobb har lirat en "spansk" låt i flera veckor som jag verkligen har fastnat för och försökt nynna på... idag inser jag att det är en svensk låt med Medina.
Ibland är jag så efter.
If you love someone you love them all the same
Jag måste ha världens snällaste chefer. För varje grej jag gör åt dem får jag tillbaka minst fyra tack-brev där de skriver om hur duktig jag har varit. Att få höra "kul att ha dig med i teamet" gör mig alldelles lyckig och har gett mig lite motivation till livet igen.
De senaste veckorna har varit hemska innanför, någont jag aldrig har upplevt förut, hur livet än har sett ut har jag tagit mig igenom det. Men de senaste veckorna har varit bland de värsta jag har varit med om och idag insåg jag att det räcker. Jag vägrar sitta hemma och vara bitter, jag vägrar må dåligt. Det finns absolut noll anledning till att jag ska göra det. Om 20 år vill inte jag sitta och tänka "åh jusste, det var när jag satt hemma en hel månad och deppade".
Idag ringde jag och bokade tatueringstid till Hanna så imorgon åker vi och stämplar henne. Blir smått sugen på att göra en själv men har inte riktigt bestämt mig om jag gillar tatueringar än. Jag skulle älska att gå all in, men det kommer aldrig att hända, och då vet jag inte om jag ens vill ha nåt litet. Everything I do, I do it big.
EDIT: Skulle googla fram lite snygga bilder på heta tjejer med tatueringar med det jag hittade störde nog mig så jag tar tillbaka allt jag sa. Små tatueringar ftw. Fyfan..
Nej.. bara.. nej
We used to be the luminary ones
Jag mår psykiskt dåligt av att läsa mina inlägg och se hur många språkfel jag har. Kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara för någon annan att läsa texten. Ska försöka skärpa mig nu.
Idag ringde Nicolina mig på väg hem från jobbet, och hon ställde en fråga som jag inte har hört på länge. "Hur går allting med din lillebror?". Det skrämmer mig att mina vänner totalt har blockat ut honom ur mitt liv, eller är det kanske jag själv som har gjort det? Så att alla andra har slutat bry sig också?
Jag vet faktiskt inte det, men jag vet att det verkligen rörde mig att hon tog upp det när ingen har gjort det på år och dar..
My mind forgets to remind me, you're a bad idea
I början av augusti, 1a augusti för att vara exakt gick jag ut för att festa. Tog på mig världens snyggaste skor, blev asfull, kom hem, sov. När jag vaknade dagen efter kunde jag inte gå.
Jag har haft diskbråck sen i januari, snart ett år alltså (snart och snart, 3 månader kvar). Detta upptäcktes inte förräns jag åkte till IRAN och läkaren gjorde en MRI för att vara på den säkra sidan. Då upptäcktes detta. Sen dess har jag varit hos tre olika lärare och en sjukgymnast och de är helt värdelösa.
Jag var hos läkaren den 23e augusti och då skickade hon en remiss till ortopeden. Idag, fyra veckor senare, ringer JAG till vårdcentralen för att fråga hur det gick med allt. Då säger dem att ortopeden har redan hört av sig och vill att jag ska ta nya röntgenbilder, och att min läkare kommer att kontakta mig 3e Oktober när hon är tillbaka från hennes specialistutbildning.
Jag ryser när jag tänker på att jag måste gå med kryckor så fort jag gör något ansträngade. Att jag har blivit hemskickad fårn jobbet två gånger den senaste månaden för att min rygg helt plötsligt har slutat funka får mig att tappa all tro jag hade i svenska sjukvården.
I'm gonna fly like an eagle, away from the city lights
Jag är trött på att se transparent ut. I flera veckor har folk frågat mig om jag är trött eller sjuk så fort jag har gått osminkad. Jag vet att jag inte ser riktigt frisk ut just nu, att jag går ner i vikt så fort jag stressar eller mår dåligt hjälper inte riktigt heller. Mörka ringar under ögonen som knappt går att dölja med smink och som vägrar försvinna fast jag sover typ hela tiden. Och att höra från mamma igår att jag ser sjuklig ut igen gör inte saker bättre
Så nu kanske man ska prova lite kosttillskott. Självklart ska jag börja utnyttja mitt träningskort också (har tränat en gång sedan jag köpte det) så nu jävlar ska jag få färg i ansiktet igen. Blir tvingad till att sola ikväll med Max också.. kanske ett steg i rätt riktning? Hehehe
Så nu kanske man ska prova lite kosttillskott. Självklart ska jag börja utnyttja mitt träningskort också (har tränat en gång sedan jag köpte det) så nu jävlar ska jag få färg i ansiktet igen. Blir tvingad till att sola ikväll med Max också.. kanske ett steg i rätt riktning? Hehehe
Dagens tips från mig till er; Urban Cone – Searching for Silence
I try twice as hard and I'm half as liked, but here they come again to jack my style
Jag vet inte om det är för att jag har växt upp, eller för att jag jobbar på en restaurang, men McDonalds har börjat skrämma mig. Jag som har börjat gilla barn satt och kollade på deras ketchupdränkta ansikten, äckliga hamburgare som föräldrarna tar isär för att barnen ska "äta köttet" (det är ju fan inte kött!) och undrade varför jag själv tjatade om det så mycket när jag var yngre.
Jag tror att man går igenom två olika McDonalsfaser i livet, det första är när man är liten och McDonalds är det bästa som har hänt en. Andra gången är när man är trött på livet som förälder, vill få tyst på barnen, skiter fullständigt i vad man har på sig och bara vill trycka i sig mat. Skrämmande att fas 2 faktiskt kvarstår.
The six degrees of separation
Okej, kanske en dum grej att klaga om, men insåg inatt att det var länge sen jag faktiskt kände något. Helt sjukt grej att säga, men jag saknar att känna mig sårad. Jag saknar att lyssna på en depplåt och tro att jag känner igen mig själv i den låten.
Fram tills ett par år sen hade jag alltid någon att tänka på. På gott och ont, mest ont då, men t.o.m de dåliga känslorna var trevliga jämfört med att gå i en trans. Jag vill må dåligt över någon, jag vill känna fjärilar i magen, jag vill bli överhypad av att få ett sms, jag vill göra mig fin för någon.
Kanske ska börja med att flörta lite, har kommit fram till att jag är så sjukt dryg mot snygga killar och helt likgiltig inför alla andra. Finns egentligen ingen bättre plats är Friday's att börja på.. Kanske imorgon. Kanske
Don't call my name, I'm not your babe
Människor I kid you not. Såhär pluggar jag. Jag sätter mig i kanske 10 minuter och läser, blir så glad att jag äntligen förstår texten att jag bestämmer mig för att belöna mig själv. Kanske med en bit kaka, ett toabesök med Spice Girls i öronen eller ett litet Facebookuppehåll.
En halvtimme senare när jag helt plötsligt minns vad det var jag skulle göra, har jag glömt bort allt jag hade läst. Fuck. 
Life is a beach I'm just playing in the sand
Vet inte ens varför jag bloggar, inte alls så att jag har 5 sidor kvar att skriva på min uppgift. No problem liksom. Men känns som att jag börjar komma igång, ifall alla ni fans där ute ville veta det. Förstår inte varför jag alltid gör det efter 22/23tiden. Jag kan aldrig börja i tid.
Så imorgon kommer jag inte att må liiite dåligt i skolan, men det är väl så universitetet är, magkatarr, dålig sömn, koffeintabletter? Försöker smsa Maria men antar att hon har somnat, en människa som är ännu slappare än vad jag är. Ingen bra kombination.
Nobody really cares if you're miserable, so might as well be happy
Det skrämmer mig att hösten börjar närma sig och jag har absolut ingen att mysa framför filmer med. Okej jag har inte haft det föregående höster och förra hösten var en av de värsta nånsin.
I år ska det tamigfan vara bättre, roligare och mysigare. Jag har bestämt mig för att återigen börja publicera bloggen när jag har fyllt hela första sidan med glada och roliga inlägg. Det räcker med annat. Dags att vara tacksam för det man har och jag är fan tacksam för mycket.
Roliga tider ahead
Pain is a warning that's something's wrong
Känner mig så himla illamående, kan dock vara magkatarren men tror nog att det är blandning av allt möjligt. Tror att det är för att jag har lessnat på att förlåta, har lessnat på att upprepa mig, att försöka få folk att förstå.
Fast det inte verkar så så är människor inte idioter, vill de nånting gör dem det. Annars förtränger de det, leker att de inte förstår eller gör det ärliga och bara skiter i det.
Tänk så mycket roligare min blogg var för 2 år sen, då jag började blogga för att komma över en kille. Visst fan hjälpte det, hjälpte nog också att det enda jag bloggade om var alla fester och alla roliga saker man gjorde. Tänk så mycket som kan förändras under tiden. Så mycket som har hänt, Italien, universitetet, Friday's m.m. Undrar om 2010Ghazal skulle tro mig om jag berättade det för henne nu.
Har tagit mig hit utan nån rast eller sömn
Jag pluggar äntligen nånting jag är uppriktigt intresserad utav, nu hoppas jag att jag inte totalt jinxar mig själv, men shit vad skönt att jag äntligen känner mig hemma
Know you wanna get behind the wheel but only one rida
Vaken sen klockan sju, gå i skolan till 14, jobba från 16-01.. Där snackar vi heldag. Men på något sätt känns det asbra.
Jag har liksom tjänat pengar, tjänat till min framtid och så slipper jag baksmällan. Mindre nice att jag måste upp 11 imorgon och agera chaufför, men då får jag iaf leka lite med bilen också.
Mysöverraskning på jobbet också, gangnam-style dans, och skitsnack med bästa Carro. Helt underbart
Spirit of Marylin calling me
Hur kommer det sig att de oärligaste männsikorna kommer längst i livet? Om man tänker på t.ex. säljare (nu snackar jag toppsäljare och inte vanliga noobs) så tjänar de in desto mer de säljer/lurar folk. Kanske lite grovt att använda ordet "lura", finns säkert 10% ärliga säljare som vill ens bästa och man ska självklart inte dra alla över en kam... MEN en säljares uppgift är att få skit att framstå som guld.
Vart finns rättvisan i att lura människor undrar jag? Nu tänker jag faktiskt försvara mitt eget jobb med att säga att vi faktiskt säljer mat och matar dessa personer (och då inte kan helt räknas till säljare). Har alltid själv sagt att man måste göra mycket för att lyckas i den här tid och åldern. Men hur kan man sova på kvällarna när manmedvetet lurar någon annan? 
Min lilla prins. Finns det något renare eller oskyldigare än en bebis?
Sometimes goodbyes the only way
Det finns bara så många gånger man orkar berätta. Så många gånger man orkar förklara. Efter att ha försökt så mycket jag har kunnat så ger jag upp nu. Det här tog andan ur mig. Tror nog att det är dags att inse när någon inte riktigt vill samma sak.
Everything I do, I do it big
Att vakna upp runt sju är ju ovanligt jobbigt. Ångest osvosv. Men idag adopterade jag en ny bebis. Jag ser det som en liten ersättning för den där gosbrorsan som bor i Singapore och som jag inte får träffa.
Får lägga ner all energi och kärlek på min nya glänsande bebis istället
We got a whole lot of ladies and a whole lot of fellas
Bra bakis och bra full. Två saker som jag helt hade glömt betydelsen utav. Hur mycket vi än drack igår verkade vi inte bli fulla, men när man tänker efter var det den perfekta nivån av fylla.
Och då är den nivån av bakis asbra. För då är man effektiv.
Önskar jag kunde resa tillbaka till den tidpunkt då allting kändes så rätt
Jag kände plötsligt en våg av saknad. Efter en gammal kompis som jag nte har haft kontakt med sen i April. Började tänka på honom idag, och gick då in på facebook och läste igenom några av våra gamla konversationer.
Ett problem som jag vet att jag har är att jag tar för givet att folk ska palla med mig och mitt sätt att bete mig, den här killen tog jävligt mycket från mig. Visst att jag är en sån som ställer upp för mina närmaste i vått och torrt, och jag förväntar mig lika mycket tillbaka, men just nu känns det som att jag kanske inte alls gav lika mycket som jag fick, och tog för givet att han aldrig skulle släppa mig. Börjar skämmas lite smått åt sakerna jag skrev och sakerna jag sa.
Nu var det mycket som kom i vägen för oss, kanske att jag träffade hans brorsa, kanske val av religion, kanske hans nya flickvän, vad vet jag. Men jag vet att jag verkligen saknar vänskapen vi hade förut och börjar undra om det är lika lätt att få såna vänskap i den här åldern.
