And the only solution was to stand and fight
Tydligen hjälper det att skriva om svåra saker, sen kanske sakerna man skriver knappt har något vett i sig i framtiden. Jag är så jädrans trött. Magkatarren är tillbaka och med tanke på de senaste veckorna händelse så är det inte så jävla konstigt. Konstant besvikelse, konstant stress. Vill bara pausa livet och ta hand om mig själv ett tag, gå på själ-spa och försöka bli hel igen.
En stor del av mig försvann förra veckan, halva min DNA dog för mig och att kunna acceptera det från sin pappa har inte varit det lättaste, känns som en konstant depression. Mest skam, och mycket känslor som gör att jag blir äcklad av att dela DNA med en sån människa. Många människor har försvunnit ifrån mig de senaste åren, och en del av mig dör varenda gång.
