Personlig utveckling, personlig tillfredställelse, personlig lycka. Idag har jag bara känt mig så jävla stolt över mig själv. Inte för något speciellt, eller kanske en liten hemlig sak, men rent allmänt ändå. Är så jävla stolt över människan jag har blivit. Är så glad över min uppfostran, fast min mamma bara var 21 när hon fick mig har hon lärt mig de viktigaste livsläxorna. Hon har gett mig tillräcklig med frihet för att själv kunna göra mina misstag, men även alltid erbjudit en trygg famn att gömma sig i när man har tabbat sig rejält.
Och fast jag är lite efterbliven ibland och ringer felanmälan när elen i lägenheten har gått istället för att dra upp en spake (nej jag driver inte, det hände på riktigt imorse) så älskar jag mig själv.
Det här med vänner är så jävla svårt. En god vän har alltid sagt det, att jag bestämmer mig jävligt fort för vilka jag gillar och vilka jag inte gillar, och sedan är jag med personerna jag gillar och ignorerar människorna jag inte gillar, till skillnad från henne som det tar längre tid för, men då blir även vänskapen och fientligheten självklart djupare.
Det är svårt för mig att verkligen ha en djupare relation med någon tjejer/killar/hundar/vadnivill. Men när jag väl har det gör jag allt för den personen. Och många gånger ångrar jag verkligen det, att jag alltid ställer upp för mina vänner, och backar dem, för jag har sett gång på gång att de inte gör samma sak.
Vet att det är typiskt "svenskt beteende" att inte ta någons sida, att inte lägga sig, och att vara så passiv som möjligt. Ibland önskar jag faktiskt att jag hade växt upp i ngt ghettocentrum, där man hade riktiga blattevänner, med riktig lojalitet. Ride or die vänner.
Kan inte tro det, att jag faktiskt har lyckats jobba hela veckan, och ändå undvika utgång! Var nära att relapsa både ikväll och i onsdags.. Men min kropp säger verkligen emot, har både migrän och en sjuk diskbråck.
Så nu sitter jag på väg hem, otlade två timmar tidigt, och har en oöppnad vinflaska och den ska förbli så. Så.jävla.skönt. Hann t.o.m träffa brorsan, bra lördag liksom
När växer man upp egentligen? Är det någon som verkligen vill växa upp? Eller tvingas man till det? Jag vet inte varför jag håller kvar mig, jag är ju inget litet barn, jag kan ju tänka som en vuxen. Men jag vill fortfarande ligga kvar i tryggheten. Kan inte säga att min barndom har varit den mest idealiska eller trygga. Kanske därför jag vägrar.
Känns dock som att det här är början på slutet.
Eftersom jag verkligen inte har nånting bättre för mig sitter jag och kollar igenom mina gamla statusuppdateringar. There was this time när jag verkligen gillade en kille, en kille som faktiskt fick mig att bli lite bitter.
"På många sätt är förälskelse mest av allt ett vanvett, ett slags mani kryddad med tvångstankar och en smula paranoia."
"You probably think that this song is about you, dont you?"
"Klart man vill ligga med Charlie, men umgås med Alan.."
""you're lucky you're hot, if you where ugly, you would be dead" -Flo"
"Livet är eländet som pågår mellan fyllorna"
"Bakom varje framgångsrik man står en kvinna
-bakom varje psykopatisk kvinna står en man"
"Det är mycket lätt att avgå; det är inte så lätt att stanna kvar - Dag Hammarskjöld"
"I've seen more spine in jellyfish"
"Tack till mina alkoholistvänner som lämnar kvar sprit i lokaflaskor, råkade spetsa min frukost i hopp om vatten..."
"En mamma som städar ens rum frivilligt efter sex tjejers förning med ölsprut överallt är värd guld ♥"
"Ibland vill man ruska om någon och skaka tills de fattar... synd att den personen råkar vara jag just nu"
"A fight implies time and energy. This is more of an ongoing, detached distrust."
"Att du ler mot mig är mindre viktigt än att du har en kniv i handen"
"For a smart girl, I'm good at stupid"
"I believe that if life is giving you lemons, you should make lemonade... and then try to find someone whose life is giving them vodka, and have a party"
"Big trouble, losing control, primary resistance at a critical low"
"Agnes Jonsson Österman: "Jag funderar på att börja spetsa mina smoothies med vodka... men vad? fett avslappnande ju? ""
"So all that's left, is the proof that love's not only blind but deaf"
"Bästa sättet att komma över någon är att hamna under någon annan...
synd att Stockholm inte har något att erbjuda"
"Är nu fullt övertygad om att de enda killarna jag drar till mig är de med psykiska störningar"
Halv åtta på morgonen på väg hem.. Staden ser ut som resident evil och jag bestämmer för att det här är sista gången jag går ut den här veckan. Jag måste ha en vit vecka, eller bara en icke-utgångsvecka. Gjort av med alldeles för mycket pengar på att festa och märker varje gång att det inte är värt det.
Hemmakvällar ffs, iaf till nästa lördag
Är det fel att böga sig och säga att man verkligen älskar sitt jobb? Jag älskar människorna, cheferna och nästan alltid gästerna.
Märker hur jag själv har förändrats med det här jobbet! Självförtroendet har blivit tusen ggr bättre, ens inre lugn har expanderat och jag har blivit mer graciös som person. Kan man ens säga så? Nej men jag känner hur jag hanterar människor på ett annorlunda sätt och hur jag har lärt mig att hålla upp en pokerface.
Nej fan, nu vill jag inte jinxa känslan, men är såå glad för mitt jobb
