You made me who I am from the words that you said
När växer man upp egentligen? Är det någon som verkligen vill växa upp? Eller tvingas man till det? Jag vet inte varför jag håller kvar mig, jag är ju inget litet barn, jag kan ju tänka som en vuxen. Men jag vill fortfarande ligga kvar i tryggheten. Kan inte säga att min barndom har varit den mest idealiska eller trygga. Kanske därför jag vägrar.
Känns dock som att det här är början på slutet.
Kommentarer
Trackback
