jordensmittpunkt

Jag måste ha världens snällaste chefer. För varje grej jag gör åt dem får jag tillbaka minst fyra tack-brev där de skriver om hur duktig jag har varit. Att få höra "kul att ha dig med i teamet" gör mig alldelles lyckig och har gett mig lite motivation till livet igen. 

 

De senaste veckorna har varit hemska innanför, någont jag aldrig har upplevt förut, hur livet än har sett ut har jag tagit mig igenom det. Men de senaste veckorna har varit bland de värsta jag har varit med om och idag insåg jag att det räcker. Jag vägrar sitta hemma och vara bitter, jag vägrar må dåligt. Det finns absolut noll anledning till att jag ska göra det. Om 20 år vill inte jag sitta och tänka "åh jusste, det var när jag satt hemma en hel månad och deppade". 

 

Idag ringde jag och bokade tatueringstid till Hanna så imorgon åker vi och stämplar henne. Blir smått sugen på att göra en själv men har inte riktigt bestämt mig om jag gillar tatueringar än. Jag skulle älska att gå all in, men det kommer aldrig att hända, och då vet jag inte om jag ens vill ha nåt litet. Everything I do, I do it big.

 

EDIT: Skulle googla fram lite snygga bilder på heta tjejer med tatueringar med det jag hittade störde nog mig så jag tar tillbaka allt jag sa. Små tatueringar ftw. Fyfan..