I don't lose, I don't win, I don't do well alone
Mina humörsvängningar är inte att leka med. Igår under ett samtal med mamma gick jag från att skratta-skrika-gråta... på mindre än 15 minuter. Jag vet inte om det beror på maten, eller bristen på mat, som vissa säger, eller om det beror på sakerna jag utsätter mig själv för.
Jag vet att jag inte klarar av att säga hejdå, jag vet att det bara sliter på mig själv, men ändå väljer jag att ge mig in i såna situationer. Jag hoppas nog att jag ska bli starkare av det, men det händer inte.
Min Italienresa kommer att bli som att hoppa i en isvak. Kommer utsätta min kropp för en sån stor chock, inte fysiskt men mina nerver kommer att bli mosade.
Men nu ska jag skjuta ifrån mig alla mina minnen och framtidsplaner... bulletprooof.
Borde nog börja flörta lite med kudden, imorgon är det utgång och sedan åka direkt till flygplanet för att flyga till Paris. Aloha Nui Loha!
Fem år sen sist... let's gooo
Kommentarer
Trackback
