Jag är så svag, ger dig en kram, ser ringen men har inget val

Känns som att hjärnan stänger ner så fort jag försöker plugga. Som att den har gett upp. Om exakt två veckor är jag 20 år. Minns att jag skrev ett inlägg strax innan jag skulle fylla år, minns att jag och Nicolina frågade oss själva vart vi skulle vara om ett år.

Ett år har gått, ett endaste år och det känns som att livet har tvärvänt. Människorna man umgicks med då hör man knappt av, målen man hade i livet är inte desamma, och inte heller har man samma intressen längre. Vad tyder det på? Mognad? Trötthet? Uppgivenhet? Vuxenlivet?!

Jag har alltid gnällt att inget händer i mitt liv, men dte är inte sant. Det händer saker i mitt liv konstant, som rör upp och ner på allting. Men samtidigt duger det inte. Känns som att man har hamnar i en gråzon, där det inte finns ett slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0