Don't call my name, I'm not your babe
Människor I kid you not. Såhär pluggar jag. Jag sätter mig i kanske 10 minuter och läser, blir så glad att jag äntligen förstår texten att jag bestämmer mig för att belöna mig själv. Kanske med en bit kaka, ett toabesök med Spice Girls i öronen eller ett litet Facebookuppehåll.
En halvtimme senare när jag helt plötsligt minns vad det var jag skulle göra, har jag glömt bort allt jag hade läst. Fuck.
Life is a beach I'm just playing in the sand
Vet inte ens varför jag bloggar, inte alls så att jag har 5 sidor kvar att skriva på min uppgift. No problem liksom. Men känns som att jag börjar komma igång, ifall alla ni fans där ute ville veta det. Förstår inte varför jag alltid gör det efter 22/23tiden. Jag kan aldrig börja i tid.
Så imorgon kommer jag inte att må liiite dåligt i skolan, men det är väl så universitetet är, magkatarr, dålig sömn, koffeintabletter? Försöker smsa Maria men antar att hon har somnat, en människa som är ännu slappare än vad jag är. Ingen bra kombination.
Nobody really cares if you're miserable, so might as well be happy
Det skrämmer mig att hösten börjar närma sig och jag har absolut ingen att mysa framför filmer med. Okej jag har inte haft det föregående höster och förra hösten var en av de värsta nånsin.
I år ska det tamigfan vara bättre, roligare och mysigare. Jag har bestämt mig för att återigen börja publicera bloggen när jag har fyllt hela första sidan med glada och roliga inlägg. Det räcker med annat. Dags att vara tacksam för det man har och jag är fan tacksam för mycket.
Roliga tider ahead
Pain is a warning that's something's wrong
Känner mig så himla illamående, kan dock vara magkatarren men tror nog att det är blandning av allt möjligt. Tror att det är för att jag har lessnat på att förlåta, har lessnat på att upprepa mig, att försöka få folk att förstå.
Fast det inte verkar så så är människor inte idioter, vill de nånting gör dem det. Annars förtränger de det, leker att de inte förstår eller gör det ärliga och bara skiter i det.
Tänk så mycket roligare min blogg var för 2 år sen, då jag började blogga för att komma över en kille. Visst fan hjälpte det, hjälpte nog också att det enda jag bloggade om var alla fester och alla roliga saker man gjorde. Tänk så mycket som kan förändras under tiden. Så mycket som har hänt, Italien, universitetet, Friday's m.m. Undrar om 2010Ghazal skulle tro mig om jag berättade det för henne nu.
Spirit of Marylin calling me
Hur kommer det sig att de oärligaste männsikorna kommer längst i livet? Om man tänker på t.ex. säljare (nu snackar jag toppsäljare och inte vanliga noobs) så tjänar de in desto mer de säljer/lurar folk. Kanske lite grovt att använda ordet "lura", finns säkert 10% ärliga säljare som vill ens bästa och man ska självklart inte dra alla över en kam... MEN en säljares uppgift är att få skit att framstå som guld.
Vart finns rättvisan i att lura människor undrar jag? Nu tänker jag faktiskt försvara mitt eget jobb med att säga att vi faktiskt säljer mat och matar dessa personer (och då inte kan helt räknas till säljare). Har alltid själv sagt att man måste göra mycket för att lyckas i den här tid och åldern. Men hur kan man sova på kvällarna när manmedvetet lurar någon annan?
Min lilla prins. Finns det något renare eller oskyldigare än en bebis?
Sometimes goodbyes the only way
Det finns bara så många gånger man orkar berätta. Så många gånger man orkar förklara. Efter att ha försökt så mycket jag har kunnat så ger jag upp nu. Det här tog andan ur mig. Tror nog att det är dags att inse när någon inte riktigt vill samma sak.
Everything I do, I do it big
Att vakna upp runt sju är ju ovanligt jobbigt. Ångest osvosv. Men idag adopterade jag en ny bebis. Jag ser det som en liten ersättning för den där gosbrorsan som bor i Singapore och som jag inte får träffa.
Får lägga ner all energi och kärlek på min nya glänsande bebis istället
Önskar jag kunde resa tillbaka till den tidpunkt då allting kändes så rätt
Jag kände plötsligt en våg av saknad. Efter en gammal kompis som jag nte har haft kontakt med sen i April. Började tänka på honom idag, och gick då in på facebook och läste igenom några av våra gamla konversationer.
Ett problem som jag vet att jag har är att jag tar för givet att folk ska palla med mig och mitt sätt att bete mig, den här killen tog jävligt mycket från mig. Visst att jag är en sån som ställer upp för mina närmaste i vått och torrt, och jag förväntar mig lika mycket tillbaka, men just nu känns det som att jag kanske inte alls gav lika mycket som jag fick, och tog för givet att han aldrig skulle släppa mig. Börjar skämmas lite smått åt sakerna jag skrev och sakerna jag sa.
Nu var det mycket som kom i vägen för oss, kanske att jag träffade hans brorsa, kanske val av religion, kanske hans nya flickvän, vad vet jag. Men jag vet att jag verkligen saknar vänskapen vi hade förut och börjar undra om det är lika lätt att få såna vänskap i den här åldern.
Standing in the hall of fame
Vaknade upp idag och tänkte: hur snygga lockar har inte jag egentligen? Gnäller ju väldigt ofta på dem, men sen jag klippte mig är de ju hur snygga som helst
Jag ser det som min värld, jag ser det som min värld
Efter mycket om och men, mycket pushningar från Zarah pallrade vi äntligen oss iväg och köpte kort på friskis och svettis. Nu är det fan dags att bli fit.
Idag vaknade jag tidigt, hade läkarbesök. Och som Hanna så fint uttryckte det "du hade tid för din rygg och gick därifrån med antibiotika och p-piller" Story of my life. Jobbigt med en iransk läkare bara, känns inte lika okej att prata om sånt. Så fort jag kom hem igen somnade jag och sov till tre på eftermiddagen. Friskt
Jag sa mamma var cool, din son är otrolig, vi åkte in i en van, åkte på turné som baam
Ett återkommande tema i mångas bloggar är ordet "perfekt". Känns som att fler och fler har ett behov av att visa hur bra liv de egentligen har. Nu tänker jag bryta den trenden och skriva att inte mycket är bra just nu.
För ungefär 48 timmar sen satt jag och storgrät på min bästa kompis födelsedagsmiddag. Men att offentligt bli spottad i ansiktet kanske var något jag behövde. Jag tackar för spottet nu för det gav faktiskt en chans till andra att visa de finns, att de faktiskt bryr sig och att de märker. Efter många fina ord och pussar och kramar kändes det bättre.
Idag kände jag mig faktiskt befriad för första gången. Som när man äntligen gör slut med en kille och märker att det var mycket lättare än vad man hade förväntat sig. Känns som att jag på något sätt kan andas igen och tillåta mig själv att släppa
Tack
This is the last one
Hur säger man hejdå till en människa?
Medans vi lever våra liv med att må dåligt över klänningen som inte passade, över killen som inte hör av sig, eller föräldrarna som inte lyssnar får vissa besked att de inte har länge kvar till att leva. Att det händer någon nära en, då får man sig en tankeställare.
Jag tackar Gud varje dag att jag har fått behålla alla mina nära och kära, jag lever nog kvar i den åldern då man precis upptäcker döden och är konstant rädd att det ska hända någon nära en. Att någon jag bryr mig ska behöva gå igenom det här gör mig helt mållös. Vad säger man?
when we get down, if we get down, we'll get up again
What to write. Jag vet inte vad det är med mig. Vill bara mysa ner mig hemma. Helst med mamma. Annars duger någon kompis. Party girl till hemmafru? Helt boring.
Men jag får liksom embrace the fact. Roliga tider kommer när dom kommer. Jag känner mig faktiskt redo för roliga tider, någonting jag inte har gjort på länge.
Det är väntan som fördärvar och förstör
Drack två koppar kaffe- Speedad som fan. Förstår inte varför jag kan bli såhär påverkad av kaffe. Ibland snetänder jag på något sätt. Blir speedad och sen spyr. Jag håller fast vid att om man upptäckte kaffe nu skulle det räknas som en drog. En liten mini-kokain. Iaf för oss klena.. Sen ska vi inte snacka om hur det sätter igång magen.
Too much information, men vet inte vad jag ska göra utav all denna energi. Nojjar mig lite för hur det ska gå när jag börjar plugga igen. Man kan ju liksom inte plugga utan kaffe.
Dagens i-landsproblem, men varför har man annars en blogg?
I said my cars early cause I know I'm always late
Jag går runt och är taggad på nånting. Jag vet inte vad det är. Det är ingen fest, det är ingen vän, och det är faktiskt inte ens livet. Men jag har en känsla av att det kommer att hända nånting snart. Vad. Kan. Det. Vara?
Kvinnlig intuition? Det återstår att se..
En sak till, let's get serious. Jag brukar sällan vilja uttala mig ifråga om politiska frågor då jag inte vill att mina åsikter ska finnas på internet, man vet ju aldrig vart jag kmr att vara om 10 år. Men en sak är säker, och det som händer med Julian Assange är ju fan inte okej. Att Sverige dansar efter USA's flöjt är både skrämmande och lite vidrigt.
Jag googlade nyss på Juliuan Assange för att hålla mig á jour, och den första artikeln jag läser är en skriven av Martin Jönsson, som är nya "kulturchef" för SVD. http://www.svd.se/nyheter/utrikes/en-cirkus-utan-verklighetskontakt_7433256.svd.
I denna artikel dumförklarar han Assange genom att kalla honom för en storhetsvansinnets retoriker. Någon som kallar sig för kulturchef för en sån stor tidining som SVD borde väl tänka på vad han skriver. Den här människan har förändrat världen och visat oss till vilken grad vi blir hycklade av media och politiker. Att bli då benämnd som någon som har "förlorat konakten med omvärlden", ja då jävlar får det mig att skriva ett sånt här blogginlägg.
Lite respekt kan man väl ändå? Vad har DU gjort för att förändra världen Martin?
Standing in the light till it's over, out of our minds
Singapore. Ett land jag blir kär i mer och mer varje gång jag är här. Den här gången fick man även se en annan sida. Nattklubbssidan. Att se Ali med sina vänner här gör mig så sjukt avundsjuk. En lägenhet med 80% sköna människor (bokstavligt talat) och ett par sköna tjejer som bor mittemot, men en pool i mitten. Där ska de bo, plugga och leva i en termin. Att kunna chilla i en lägenhet med 5 grabbar skulle väl vara drömmen för mig men verkligheten kallar liksom..
På fredag är jag tillbaka till jobbet och sjukt nog ser jag ändå fram emot det. Det närmaste man kommer utomlandskänsla är ändå på Friday's tycker jag. Ingenting stavar resturaungsbransch bättre än Friday's.
Resan till Singapore var precis vad jag behövde. Jag förlorar väldigt ofta perspektivet på saker när jagär i Sverige och börjar bry mig om obetydliga saker. Så från och med nu (eller onsdag morgon CET +1) kommer jag prioritera lite annorlunda.
They don't love you like I do
Ett litet sms, ett fint wal-inlägg. Jag är den som blir gladare av en spontan godispåse än en planerad diamantring.
Blir liksom helt varm i kroppen. Helt kravlöst, men sjukt hur mycket ett litet "du är saknad" kan göra för mig.
I am not failing, you fuckers are not ready
Nya Batman-filmen, jag finner inga ord. Jag har alltid älskat Justice League, och när jag var yngre var det verkligen Batman som gällde eftersom min kusin hade något av en besatthet. Tack till Navid och min kusin som tvingade ut mig.
Att se filmen igår väckte alla dessa känslor, beundran, förälskelse, nyfikenhet och självklart den där "dreglar-för-att-jag-inte-kan-stänga-munnen"känslan. Fantastiskt. Applåder. Jonathan Nolan, Christopher Nolan, hats off to you.
Good weed, white wine, I come alive in the night time
När man jobbar inom resturaungsbranschen är man konstant i fart. Därför är jag nojjig över hur jag ska kunna slappna av i tre veckor. Hur ska man orka sitta still så länge??
Idag fanns det bokstavligt talat noll att göra. Tråkigt kan man tycka, men då vår manager var på sin lunch min första timme satt jag och Jeanivie vid bardisken, medans Victor och Roberto vippade upp alkoholfria mojitos, oreo shakes m.m. Helt okej sätt att få pengar på. Resten av dagen var det så pass lugnt att jag fick ställa mig i baren och torka av alla flaskor. Även det en tillfredställande uppgift då jag fick lite smålektioner i sprit.
Big enough to take these broken hearts and put them in it
"25e Juli, vilken tur att det är soligt, du kommer alltid att minnas hur soligt det var när du tog ditt körkort"
Nervös, dålig i magen och allmänt pissrädd var det dags för min uppkörning igår. För två år sen kuggade jag både teorin och körkortet. Ord kan inte beskriva vilken blow självförtroendet fick. Jag var helt taggad på att vara först bland mina vänner med körkortet. Kan lugnt säga att jag blev bland de sista nu.
Men på något sätt gör det ingenting. Som 18årig var jag för spontan, vild och implulsiv som person. Själcklart visades detta i körningen, och hade jag tagit körkortet då hade jag kanske fuckat någons liv. Jag tror nog att man mognar mycket under två år..... kanske bara inte igår kväll. Dricka för 2600. Standard.