If this is what we've got, then what we've got is gold

Länge sen man tittade in här, oftast bloggar man ju när man är överdrivet glad eller ledsen. Jag kan är nog lite utav både delarna just nu. Jag håller i något ömtåligt just nu, något man har velat ha ganska länge och det känns som att jag kommer att förstöra det som alltid. 
 
Att vara så nära något men ändå så långt ifrån gör faktiskt ont. Jag känner knappt igen mig själv längre, mina värderingar och prioriteringar har förändrats helt och jag vet inte om jag tycker om det. Jag vet bara om att jag tycker om Honom, vilket är livsfarligt. Unknown Territory för mig.
 
Varför ska det vara så jävla svårt i Sverige, varför ska man alltid vara så kall och svårfångad. 
 
 
 
I miss my diamonds and my old style

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0