jordensmittpunkt

Som en persisk tjej i Sverige brukar jag ofta få många fördomar. Många blir förvånade att jag röker/dricker/festar o.s.v. Många vågar inte riktigt säga saker rätt ut, och många killar vågar inte komma fram. Hittills har jag känt att det är något negativt och blivit irriterad, men är det verkligen så negativt?

 

Många av mina supersnygga blonda vänner har träffat killar som har verkat jättemysiga och underbara. Fram tills frågorna som "hur många killar brukar du ligga med i veckan då?" kommer fram. Då börjar man få lite perspektiv och uppskattar ändå att killarna inte vågar säga sakerna rätt ut till just mig. Men måste det verkligen vara så? Är man en svensk blondin är man en slampa och är man en utländsk tjej är man hårt hållen hemma och får/vill inte dricka alkohol. 

 

Vad säger denna syn om killarna som uttrycker dessa åsikter? Och hur kan så många tjejer ta åt sig. Vem gav killarna makten att få en tjej att känna sig slampig eller frigid? När blev det OK egentligen?