jordensmittpunkt

Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Min mamma åker bort idag i en vecka, och jag har redan panik över hur jag ska överleva veckan. Frysen är fylld med mat så den delen är löst, men själva sällskapet, själva grejen  att ha någon som bryr sig om man kommer hem, som alltid finns där när man behöver prata är ju oersättlig. En stor del av mina vänner har nu flyttat hemifrån och jag blir rädd när jag tänker att jag egentligen borde göra det snart själv. 

 

Men jag förstår inte varför jag ska göra det när jag verkligen trivs med att bo med mamma. Det finns liksom bara fördelar just nu...