jordensmittpunkt

Jag saknar tiden då jag kunde göra galna saker, nykter och onykter. 

 

Idag när Sandra på jobbet ville släppa iväg ca 20 heliumballonger rakt upp i luften blev jag skitsur och vägrade låta henne. Jag kom på mig själv med att snacka om de stackars fåglarna och flygplanen som skulle ta skada av dessa. Och till svar fick jag självklart "och när blev du en sån miljöaktivist?".

T.o.m igår blev jag sur när jag hörde ordet "mänskligarättigheter-tjafset". Man kan inte använda ett sånt nedlåtande när det handlar om något så viktigt...

 

Men när blev jag så otroligt mogen och tråkig? Jag kommer på mig själv med att kolla på andra när jag är ute och undra vad alla gör med sina liv egentligen. Vi lever i ett land där vi kan gör exakt vad vi vill och välja vägen vi vill... varför väljer alla att slösa blunda för dessa möjligheter och istället göra sina festhelger till höjdpunkten av tillvaron? Vad kommer sen? Skaffa ngn man någorlunda passar ihop med, skaffa barn, villa i förorten, ett tråkigt jobb, gå i pension... slut.