Somehow I can't forget you, I've gone crazy from the moment I met you

Lösögonfransar. Guds gåva till mänsligheten, men samtidigt kan jag knappt gå utan längre. Börjar fundera på att ha dom till vardags också. Jag känner mig naken utan. Som en hund utan päls. Dock råkade jag rycka ut mina återstående ögonfransar igår, när jag skulle dra av de lösa :(

Måste nu pallra mig upp ur sängen. Ska ut,  men orkar inte festa någon mer. Har pushat it to the limit nu. Det är tråkigt, samma människor, samma musik. S-p-y-r.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0