Smiling but we're close to tears

Det är konstigt hur man kan bli kompis med människor. Jag kommer ihåg hur jag och Hanna i ettan satt och hade en helt vanlig konversation, kom in på kärlek och saker som träffar rakt in i hjärtat. Och då skrev vi båda exakt samtidigt att The Script hade den effekten på oss. Läskigt tyckte vi då, men det var början på en underbar vänskap där vi tillsammans har accepterat att Bromance är den sanna kärleken.

Hanna: Är deras nya skiva bra då?
Ghazal: Skär in i hjärtat lika bra som alltid
Hanna: Bra, då är allt som det ska?
Ghazal: nej för vi lyssnar på the Script, inget är som det ska då


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0