Big enough to take these broken hearts and put them in it
"25e Juli, vilken tur att det är soligt, du kommer alltid att minnas hur soligt det var när du tog ditt körkort"
Nervös, dålig i magen och allmänt pissrädd var det dags för min uppkörning igår. För två år sen kuggade jag både teorin och körkortet. Ord kan inte beskriva vilken blow självförtroendet fick. Jag var helt taggad på att vara först bland mina vänner med körkortet. Kan lugnt säga att jag blev bland de sista nu.
Men på något sätt gör det ingenting. Som 18årig var jag för spontan, vild och implulsiv som person. Själcklart visades detta i körningen, och hade jag tagit körkortet då hade jag kanske fuckat någons liv. Jag tror nog att man mognar mycket under två år..... kanske bara inte igår kväll. Dricka för 2600. Standard.
Big enough to take these broken hearts and put them in it
"25e Juli, vilken tur att det är soligt, du kommer alltid att minnas hur soligt det var när du tog ditt körkort"
Nervös, dålig i magen och allmänt pissrädd var det dags för min uppkörning igår. För två år sen kuggade jag både teorin och körkortet. Ord kan inte beskriva vilken blow självförtroendet fick. Jag var helt taggad på att vara först bland mina vänner med körkortet. Kan lugnt säga att jag blev bland de sista nu.
Men på något sätt gör det ingenting. Som 18årig var jag för spontan, vild och implulsiv som person. Själcklart visades detta i körningen, och hade jag tagit körkortet då hade jag kanske fuckat någons liv. Jag tror nog att man mognar mycket under två år..... kanske bara inte igår kväll. Dricka för 2600. Standard.
I'd never drag them into battles I can't handle
Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Min mamma åker bort idag i en vecka, och jag har redan panik över hur jag ska överleva veckan. Frysen är fylld med mat så den delen är löst, men själva sällskapet, själva grejen att ha någon som bryr sig om man kommer hem, som alltid finns där när man behöver prata är ju oersättlig. En stor del av mina vänner har nu flyttat hemifrån och jag blir rädd när jag tänker att jag egentligen borde göra det snart själv.
Men jag förstår inte varför jag ska göra det när jag verkligen trivs med att bo med mamma. Det finns liksom bara fördelar just nu...
This stage is my pedestal, I'm unstoppable, incredible, hope you're trapped in my medicine ball
Eminem, om jag endast fick lyssna på en artist i hela mitt liv skulle det vara Eminem. Hans musik, hans texter, känslorna, allting. Det känns som att han totalt skiter i vad allmänheten vill höra, utan gör sin egen grej, srkiva utav egna erfarenheter, men ändå lyckas han få miljontals personer att känna igen sig i hans låtar.
KungI'm trying to stop you from leaving, you won't even listen so fuck it, I'm trying to stop you from breathing
För att ge er en inblick på saker som bara händer mig. Jag har legat sjuk i sängen sen jag kom hem från jobbet igår. Idag övertalar mamma mig att cykla med henne till Bromma Blocks och handla lite för att jag behöver "frisk luft". Jag går med på det, tar på mig lite äckliga kläder och skippar sminket. Väl nere vid cyklarna inser vi att det regnar och mamma springer upp för att byta om.
Jag, uttråkad som jag är, inser att min spegelbild syns väldigt bra i portfönstret och börjar göra miner åt mig själv. Jag är så inne i det här att jag missar att se den snygga killen som kommer mot mig från hissen. Men när jag ser honom ser jag även min snygga mamma, i för stor regnkappa och denimkeps, bakom honom, där hon ger mig en lätt skamsen blick.
Vi skämtar lite om att vi ser ut som askungens fula systrar och att skadan redan är skedd, så vi cyklar glatt iväg. På väg hem, vem möter vi inte då men snygga killen igen. Den här gången var det så sorgligt att vi båda brister ut i skratt.
But I'm trying to give you the life I never had
Jag saknar tiden då jag kunde göra galna saker, nykter och onykter.
Idag när Sandra på jobbet ville släppa iväg ca 20 heliumballonger rakt upp i luften blev jag skitsur och vägrade låta henne. Jag kom på mig själv med att snacka om de stackars fåglarna och flygplanen som skulle ta skada av dessa. Och till svar fick jag självklart "och när blev du en sån miljöaktivist?".
T.o.m igår blev jag sur när jag hörde ordet "mänskligarättigheter-tjafset". Man kan inte använda ett sånt nedlåtande när det handlar om något så viktigt...
Men när blev jag så otroligt mogen och tråkig? Jag kommer på mig själv med att kolla på andra när jag är ute och undra vad alla gör med sina liv egentligen. Vi lever i ett land där vi kan gör exakt vad vi vill och välja vägen vi vill... varför väljer alla att slösa blunda för dessa möjligheter och istället göra sina festhelger till höjdpunkten av tillvaron? Vad kommer sen? Skaffa ngn man någorlunda passar ihop med, skaffa barn, villa i förorten, ett tråkigt jobb, gå i pension... slut.
Baby I got a plan, run away as fast as you can
"Jag är trött på att se dig så nere hela tiden, du måste koncentrera dig på det bra du har i ditt liv, istället för det dåliga"
Visa ord från min visa mamma. Men jag kan inte, jag är inte en person som någonsin kommer att kunna nöja mig. Vilket låter hemsk, för jag lär nog aldrig någonsin vara nöjd med livet. Men det är på sätt och vis mitt driv, jag kommer för evigt att pusha mig själv att uppnå mer, att kunna mer, och att lyckas mer.
För en och en halv vecka sen fick jag veta att jag har fått mitt drömjobb. Jag kände mig helt untouchable i flera dagar, svävade på moln, var kär i livet, mest kär i mig själv. Men nu, redan nu känner jag mig inte så bra längre. Det är fortfarande flera saker som inte har fallit på plats just nu, om två dagar kommer ena biten kanske vara på plats.. och den andra biten får vi se.
I really miss your hair in my face
Jag har, så länge jag har kunnat minnas, omgivits av vuxna som har låtit mig uttrycka mina egna åsikter, och fråga det jag vill. Två killar bad mig om en tändare i lördags, under tiden jag tände deras cigg passade jag på att fråga hur en tjej är dålig i sängen...
För mig var det inget jättekonstigt, men socialt efterblivet kanske?
Äsch, skam är en okänd substans jag klarar mig utan.
Your grace is wasted in your face
HUr mycket man än försöker vinkla det blir det aldrig sant. Man kan säga att just att man har flyttat runt så mycket har man en öppnare syn på allt och alla, att man har fått uppleva en massa saker som folk i ens egen ålder aldrig skulle ha kunnat ha varit med och upplevt annars. Att såsom en fransman på Arlanda uttryckte det, är man en "jetset gypsy". Men det är inte sant och kommer aldrig att bli sant.
Sanningen är att man är hemlös. Fast man har tak över huvudet, fast man har ett jobb, så blir man alltid ställd när från om "hemma" kommer. Jag kan inte helt ärligt säga vilket fotbollslag jag verkligen hejar på när det är VM, jag kan inte säga vart jag har haft min barndom. Jag har inget av det där, och fast ens föräldrar försöker försörja en med allt annat som man vill ha, fina klockor, fina kläder, fina datorer, så fyller dessa saker aldrig detta tomrum.
Sanningen är att man är hemlös. Fast man har tak över huvudet, fast man har ett jobb, så blir man alltid ställd när från om "hemma" kommer. Jag kan inte helt ärligt säga vilket fotbollslag jag verkligen hejar på när det är VM, jag kan inte säga vart jag har haft min barndom. Jag har inget av det där, och fast ens föräldrar försöker försörja en med allt annat som man vill ha, fina klockor, fina kläder, fina datorer, så fyller dessa saker aldrig detta tomrum.
Desto längre tid det går desto mer jag ifrågesätter om det är verkligen i Sverige där jag hör hemma. Vad har man osm håller en kvar? Vänskap har fått en ny betydelse för mig, så mycket svagare än förut. Ärligt talat var det det som har hållit mig kvar i Sverige den senaste tiden. Vänner. Men vart har alla vänner funnits den senaste tiden? Vem har märkt av en depressionen som man håller på att sjunka in i igen. Det var väl sånt vänner gjorde förr i tiden.
You ain't seen the best of me yet
Personlig utveckling, personlig tillfredställelse, personlig lycka. Idag har jag bara känt mig så jävla stolt över mig själv. Inte för något speciellt, eller kanske en liten hemlig sak, men rent allmänt ändå. Är så jävla stolt över människan jag har blivit. Är så glad över min uppfostran, fast min mamma bara var 21 när hon fick mig har hon lärt mig de viktigaste livsläxorna. Hon har gett mig tillräcklig med frihet för att själv kunna göra mina misstag, men även alltid erbjudit en trygg famn att gömma sig i när man har tabbat sig rejält.
Och fast jag är lite efterbliven ibland och ringer felanmälan när elen i lägenheten har gått istället för att dra upp en spake (nej jag driver inte, det hände på riktigt imorse) så älskar jag mig själv.
Och fast jag är lite efterbliven ibland och ringer felanmälan när elen i lägenheten har gått istället för att dra upp en spake (nej jag driver inte, det hände på riktigt imorse) så älskar jag mig själv.
Jag behöver endast de som har bränts fast
Det här med vänner är så jävla svårt. En god vän har alltid sagt det, att jag bestämmer mig jävligt fort för vilka jag gillar och vilka jag inte gillar, och sedan är jag med personerna jag gillar och ignorerar människorna jag inte gillar, till skillnad från henne som det tar längre tid för, men då blir även vänskapen och fientligheten självklart djupare.
Vet att det är typiskt "svenskt beteende" att inte ta någons sida, att inte lägga sig, och att vara så passiv som möjligt. Ibland önskar jag faktiskt att jag hade växt upp i ngt ghettocentrum, där man hade riktiga blattevänner, med riktig lojalitet. Ride or die vänner.
Det är svårt för mig att verkligen ha en djupare relation med någon tjejer/killar/hundar/vadnivill. Men när jag väl har det gör jag allt för den personen. Och många gånger ångrar jag verkligen det, att jag alltid ställer upp för mina vänner, och backar dem, för jag har sett gång på gång att de inte gör samma sak.
Vet att det är typiskt "svenskt beteende" att inte ta någons sida, att inte lägga sig, och att vara så passiv som möjligt. Ibland önskar jag faktiskt att jag hade växt upp i ngt ghettocentrum, där man hade riktiga blattevänner, med riktig lojalitet. Ride or die vänner.
In the maze of her imagination
Kan inte tro det, att jag faktiskt har lyckats jobba hela veckan, och ändå undvika utgång! Var nära att relapsa både ikväll och i onsdags.. Men min kropp säger verkligen emot, har både migrän och en sjuk diskbråck.
Så nu sitter jag på väg hem, otlade två timmar tidigt, och har en oöppnad vinflaska och den ska förbli så. Så.jävla.skönt. Hann t.o.m träffa brorsan, bra lördag liksom
You made me who I am from the words that you said
När växer man upp egentligen? Är det någon som verkligen vill växa upp? Eller tvingas man till det? Jag vet inte varför jag håller kvar mig, jag är ju inget litet barn, jag kan ju tänka som en vuxen. Men jag vill fortfarande ligga kvar i tryggheten. Kan inte säga att min barndom har varit den mest idealiska eller trygga. Kanske därför jag vägrar.
Känns dock som att det här är början på slutet.
R.I.P. to the girl you used to see Her days are over, baby she’s over
Eftersom jag verkligen inte har nånting bättre för mig sitter jag och kollar igenom mina gamla statusuppdateringar. There was this time när jag verkligen gillade en kille, en kille som faktiskt fick mig att bli lite bitter.
"So all that's left, is the proof that love's not only blind but deaf"
"Bästa sättet att komma över någon är att hamna under någon annan...
"Är nu fullt övertygad om att de enda killarna jag drar till mig är de med psykiska störningar"
"På många sätt är förälskelse mest av allt ett vanvett, ett slags mani kryddad med tvångstankar och en smula paranoia."
"You probably think that this song is about you, dont you?"
"Klart man vill ligga med Charlie, men umgås med Alan.."
""you're lucky you're hot, if you where ugly, you would be dead" -Flo"
"Livet är eländet som pågår mellan fyllorna"
"Bakom varje framgångsrik man står en kvinna
-bakom varje psykopatisk kvinna står en man"
-bakom varje psykopatisk kvinna står en man"
"Det är mycket lätt att avgå; det är inte så lätt att stanna kvar - Dag Hammarskjöld"
"I've seen more spine in jellyfish"
"Tack till mina alkoholistvänner som lämnar kvar sprit i lokaflaskor, råkade spetsa min frukost i hopp om vatten..."
"En mamma som städar ens rum frivilligt efter sex tjejers förning med ölsprut överallt är värd guld ♥"
"Ibland vill man ruska om någon och skaka tills de fattar... synd att den personen råkar vara jag just nu"
"A fight implies time and energy. This is more of an ongoing, detached distrust."
"Att du ler mot mig är mindre viktigt än att du har en kniv i handen"
"For a smart girl, I'm good at stupid"
"I believe that if life is giving you lemons, you should make lemonade... and then try to find someone whose life is giving them vodka, and have a party"
"Big trouble, losing control, primary resistance at a critical low"
"Agnes Jonsson Österman: "Jag funderar på att börja spetsa mina smoothies med vodka... men vad? fett avslappnande ju? ""
"So all that's left, is the proof that love's not only blind but deaf"
"Bästa sättet att komma över någon är att hamna under någon annan...
synd att Stockholm inte har något att erbjuda"
"Är nu fullt övertygad om att de enda killarna jag drar till mig är de med psykiska störningar"
Tongue kiss her other tongue
Halv åtta på morgonen på väg hem.. Staden ser ut som resident evil och jag bestämmer för att det här är sista gången jag går ut den här veckan. Jag måste ha en vit vecka, eller bara en icke-utgångsvecka. Gjort av med alldeles för mycket pengar på att festa och märker varje gång att det inte är värt det.
Hemmakvällar ffs, iaf till nästa lördag
And someday when it's grey and colder, you'll think back to what I told you
Är det fel att böga sig och säga att man verkligen älskar sitt jobb? Jag älskar människorna, cheferna och nästan alltid gästerna.
Märker hur jag själv har förändrats med det här jobbet! Självförtroendet har blivit tusen ggr bättre, ens inre lugn har expanderat och jag har blivit mer graciös som person. Kan man ens säga så? Nej men jag känner hur jag hanterar människor på ett annorlunda sätt och hur jag har lärt mig att hålla upp en pokerface.
Nej fan, nu vill jag inte jinxa känslan, men är såå glad för mitt jobb
You read that I was bad news before you even met me, you know the dudes I hang with, they ain't exactly friendly
Okej kalla mig konstig, men jag tror att jag precis insåg nånting! Som i tecknade serier när en lampa plötsligt lyser över en av karaktärerna.
Jag sitter just nu och lyssnar på "Bad Boy" med De vet du och hittills har jag väl bara skrattat lite åt den för att den är så rolig... Sen fastnade jag för den enklaste meningen i låten "ni väljer killar som är osköna, röker cigg och sitter på taket"
Om man tittar på tjejer som faller för badboys är det sällan den blyga pushover tjejen, det är oftast den kaxiga självsäkra tjejen som man aldrigggg trodde skulle vara så dum.
Men saker som ansågs "manliga" förut dominerar vi tjejer nu, på gott och ont. Att tjejer ligger runt, snusar eller hamnar i slagsmål är inte längre något förvånande.
Så att tjejer som tar för sig, och "beter sig som en kille" faller för såkallade badboys är inte så konstigt.. Alla tjejer vill ha en man som är manligare än en själv, så om vi tjejer redan når upp till deras manlighet måste ju killar hävda sig själva ännu mer...
Textbook version of the kid going nowhere fast
Jag vill hoppas att det inte bara är jag som får såna här känslor över att åka till hemlandet. Visst att man alltid får ångest efter en resa. Men det här är annolrunda, en släng av depression blandad med en släng av identitetsris. Vem är man egentligen? Lilla söta tjejen som alla minns, som alla favoriserade och älskade. Som hade de finaste kläderna, de nyaste leksakerna men som saknade pappan. Eller är jag den galna partytjejen, som ska ge hela släkten hjärtattack genom att hoppas av universitet och tillbringa dagarna genom att sväva mellan fylla och bakfylla.
Känns som att jag inte borde vara den enda, men när jag försöker få stöd från andra människor får jag höra talas om hur galen släkt dom har och att de mer än gärna slipper ifrån de efter två veckor. Och det är det värsta, att jag vet att jag har den bästa släkten man kan, de varmaste människorna som jag altid har sett upp till, men att de finns på andra sidan jorden. Att dom aldrig är bara ett samtal bort.
Antar att den här depressionen är någonting man måste lära sig att leva med, bleed it out liksom. Maktlösheten kommer knappast att förändras hur mycket jag än slår klackarna i marken och gråter.
Could have been a Princess, you'd be the King
Det är sjukt hur man kan bli frustrerad på samma sak om och om igen. Som om varje gång det händer är första gången. Som att man fortfarande blir förvånad. Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det.
True fucking story
Nu har jag tagit bort min facebook, tills jag känner mig stabil igen. Jag vet vad som gör mig sjuk, jag vet sakerna som gör mig galna, och därför tänker jag ta ett moget beslut. Jag tar inte bort dig. Jag tar en paus från mig själv. Från människan du gör mig till. Från människan jag äcklas av.
Har jag slutat med Facebook måste jag, som nörden jag är, iaf ha ngn slags media att komma hem till varje kväll. Så kära blogg, welcome back into my life!
“Busy” is another word for “asshole.” “Asshole” is another word for the guy you’re dating. You deserve a fcking phone call.” - Greg Behrendt, min nya Gud.
Jag är så svag, ger dig en kram, ser ringen men har inget val
Känns som att hjärnan stänger ner så fort jag försöker plugga. Som att den har gett upp. Om exakt två veckor är jag 20 år. Minns att jag skrev ett inlägg strax innan jag skulle fylla år, minns att jag och Nicolina frågade oss själva vart vi skulle vara om ett år.
Ett år har gått, ett endaste år och det känns som att livet har tvärvänt. Människorna man umgicks med då hör man knappt av, målen man hade i livet är inte desamma, och inte heller har man samma intressen längre. Vad tyder det på? Mognad? Trötthet? Uppgivenhet? Vuxenlivet?!
Jag har alltid gnällt att inget händer i mitt liv, men dte är inte sant. Det händer saker i mitt liv konstant, som rör upp och ner på allting. Men samtidigt duger det inte. Känns som att man har hamnar i en gråzon, där det inte finns ett slut.
