So much better to be safe than sorry

När jag verkligen vill något så kämpar jag för det. Det kan handla om skivan, en viss kille, eller även vänner.
Men det är inte alltid det är What goes around Comes around.

När ens klass vägrar att inse hur mycket man kämpar blir man otaggad på att lyfta ett finger. När killen fortsätter i samma stil ger man upp. Och när ens vänner inte inser att man alltid känner sig som den drivande kraften blir vänskapen bara boring.

Nu har jag bestämt mig för att åka till Italien i två månader, helt själv. Självklart skulle jag vilka åka med någon kompis, men jag tror att det är nu, i tredje året där man inser att man faktiskt är helt ensam. Man kommer att ha sina vänner där när man behöver dem, men det är dags att kunna lita på sig själv, och sluta vara tro att man är beroende av andra.

Jag är den enda som kan utmana mig själv, det är dags att ge sig ut i den stora världen. Jag kan inte säga att jag är beredd eller att jag gillar det, men det kommer att hända oavsett, så det är lika bra att acceptera det.


Maybe I need som rehab, or maybe just need some sleep, I've got a sick obsession, I'm seeing it in my dreams

Kollar på Biggest losers där det snabbt växlar mellan folk som gråter och folk som ser sjukt lyckliga ut.
Förut brukade jag tycka att det bara var på tv folk var så dramattiska.

Men förra året när jag åkte till LA insåg jag att det läskiga är att dom är så på riktigt. Tjejerna jag såg gjorde faktiskt Z-snaps med sina fingrar.
Och efter att ha träffat en kille ute på krogen en kväll och spenderat lite tid i hans bil trodde han att han var kär i mig. För att citera honom sa han att den kvällen var "som en dröm".

"Vi"svenskar är lite för torra och gör sällan något kul om inte det har med alkohol att göra, vi kan knappt få ihop en en studentskiva och är allmänt "loners".Jämför då detta mot dom färglada amerikanerna som SLÅSS om att få arrengera skolevent och som har en jättespännade dejtingkultur... vad är bättre?

Visst att dom är dramatiska, och deras starka känslor skrämmer mig oftast, men samtidigt tycker jag att livet blir så färglöst när man alltid ska känna lagom mycket, och alltid vara rädd för sina känslor.

LA-2010, veckan jag insåg hur snygg jag kunde bli håret...


You should have a travel agent, cause you a trip

Fick till slut min kebab, världens godaste kebab. Sedan åkte jag och Saga till Skärholmen där jag spenderade pengar jag inte har.
Sitter nu hos Saga och vi jävlas med varandra. Jag ville plugga när hon ville kolla film. Hon kollar bilder när jag vill kolla film. Så nu bloggar jag för hon ger mig ingen respons.

DOCK har vi dip i kylskåpet som bara skriker mitt namn. Inte Saga's... bara mitt.


Imorgon ska jag jobba med min rygg. Trycker på lite randomställen på min kropp och det är helt otroligt hur ont jag har... ÖVERALLT. Gnäller till allt och alla, tycker synd om Saga som har hört det tusen ggr nu.



Smeared makeup as we lay in the wake of destruction

Det är högst irriterande att vakna före alla andra, saga ligger bredvid mig och sussar fint och jag hör inga livstecken från Marcus heller... På väg hem inatt halkade jag på isen tre ggr, stoltheten försvann lite när Marcus fick dra upp mig tusen ggr.. Har CPont nu, blir nog att ligga helt död idag... Taggad! Vågar jag väcka saga?... Vill ju ha kebab!!

Det är då jag hatar mig själv, för jag e patetisk och vaknar upp i hell och ba känner mig så dekis

Ensamsbarnssyndromet är vad jag har. Jag blir arg om inte saker går som jag vill eller som jag hade tänkt mig, och jag kan drabbas av grov sällskapssjuka för att i nästa sekund vilja vara helt ensam.

Just nu vill jag bara att Saga kommer hit. Vande mig för mycket vid att ha henne här och det är tråkigt nu.

Och sen vill jag att Swedish House Mafia ska släppa sn nya  singel ordentligt. Är trött på att höra dåliga you-tubeversioner.. har redan fått sämre hörsel pga av de senaste utgångerna.

Har lust att väcka min lillebrorsa så att han ska leka med mig, men kanske inte så sunt...


When my heartache is over, I know that I won't be missing you

Förut kunde jag festa, gå upp tidigt, jobba och sedan plugga. Den senaste tiden kan jag knappt röra mig dagen efter, och hjärnan är som gummi. Det kan delivs bero på att jag kanske konsumerar mer alkohol än innan, men kanske att jag är ur form. Att jag inte får dricka kaffe suger rätt hårt med....


Igår kväll bjöds jag och Saga på drinkbjudning av en vän till Hind, efter att ha tränat, skippat middagen och väldigt många drinkar begav vi oss mot Engellen där Emeilie hade sin skiva. Saga fick för sig att vi skulle gå ända dit från café opera, sjukt plågsamt för fötterna, men vi hann iaf nyktra till.

Imorse hade vi ställt klockan på att vakna tidigt, men vid halv sju hann vi säga "vi sjukskriver oss" innan vi däckade igen. Sjukt skön att bara dö i soffan hela dagen. Och nu är årets första skiva avklarad. It's on.

Börjar förstå varför folk tkr att jag ser ut som en indier.... måste nog färga håret lljusare..


Their loyalty to us is worth more than any reward is

Jag skulle kunna skriva hur arg, besviken och ledsen jag är, men det gör jag inte. Det finns ingen mening med det. Som mamma sa, han är inte den jag vill att han ska vara. Ingen kille i mitt har varit den jag har velat att dom ska vara, allra minst min pappa.
Jag kan ju låtsas att ngn dag kommer vi att ha den perfekta pappa/dotter relationen men det kommer aldrig att hända, det är verkligen för sent. Jag kan knappt ens tro att vi nånsin kommer att ha en fungerande relation.

Insåg idag hur mycket mina vänner betyder för mig, så mycket de har ställt upp den senaste tiden har varit otrolig, och jag har inga ord att förklara hur tacksam jag är. Det är lite sorgligt när ens vänner bryr sig mer än, men samtidigt vet man att man har gjort något rätt i alla fall.
Även om jag håller fortfarande fast vi att jag inte riktigt förtjänar dom hoppas jag att dom inte gör det..

Jag beundrar tjejerna som har samma problem som jag och inte låter det gå ut över deras vardag, hur dom trots allt dom har varit med om kan hitta ordentliga killar medans jag bara låter det påverka mig på ett negativt sätt, hur jag dras till killarna som jag vet är skit för mig.


Your charisma's causing me trauma, I'll marry you and your drama

Jag har aldrig känt såhär för en kändis förut. Knappt för en kille. Uppskattning, förundran, men mest beundran.
Efter i fredags känner jag mig hög på livet igen. Ingrosso har gjort mig hype på livet igen. Känslan att vara där var helt obeskrivlig.

Att vi stod längst fram och att fick hans handduk med oss hem också gjorde inte saken sämre. Delade svett med Ingrosso, stolta tjejer.
Att man gjorde av med mer än 1000 spänn på ingenting är nånting jag personligen väljer att bortse ifrån för tillfället, och ärligt talat skulle jag ha gjort det en gång till.

Enligt en vän får jag killar att förlora sin heder när de pratar med mig... kul att höra!

 




Promise you won't ever see my cry, don't feel sorry, don't bother be unkind

Jag har svårt för det här med att bestämma mig. Förra veckan var jag och Gabrielle på Ikea, och jag kunde inte ens bestämma mig för om jag ville ha rosa eller beiga dynor. Det tog mig runt 20 minuter att bestämma mig.
Hur fan ska jag då kunna bestämma min framtid utan hjälp?
Ångest


Det blir Ingrosso med frugan imorgon. Är så sjukt taggad. Om det blir hälften så kul som Eric Pryds kommer det att spåååraaa! Nu kommer ännu ett jobbigt beslut... what to wear?



Can anybody help me, I'm out of plans. Guess I left my world in somebodys hands

Utseendet ger insidan en chans, absolut. Men insidan gör utsidan väldigt mycket fulare. En snygg kille kan i mina ögon förvandlas tillbaka till en groda fortare än tiden det tar för honom att bli en prins.


Men det här med utseendet sänder så många signaler. Idag, på jakt efter någonstans att äta, gick jag, Saga, Hanna och Nico hela vägen från Gamla Stan till Centralen. Inte så jättelångt kanske, men vi måste ha gått förbi 30 matställen.

På ett ställe gick vi nerför en massa trappor, jag öppnar dörren lite halvt och Hanna säger rätt högt
"Plötsligt känner jag mig som en estet, mitt hår borde vara i en bulle rakt på huvudet" samtidigt som jag säger "fyfaaan vad vi inte passar in här". Vi sprang fort uppför trapporna och började gå mot Drottninggatan.
Allt bara för att dte här stället såg too much estet ut för att passa oss.

Att vara icke-mainstreem har blivit det nya mainstreem enligt mig, alla försöker visa hur annorlunda de är, och då floppar det. Att vara annorlunda är det nya vanliga, jag väljer att vara vanlig.


I can't fall down on my knees, and apologize to you

Insett att jag knappt skriva inlägg utan att ha först skrivit en rubrik. Tycker rubrikerna är de roligaste att skriva. Det säger mycket om mina inlägg..
Jag har suttit hemma och vabbat min mage... magkatarr är inte nice, speciellt inte när man hör om folk som går runt med det i flera månader. Inte dricka, inte röka och inte stressa... vem är Ghazal utan dessa saker?...
Friskare antagligen..
Bara för att jag inte kan äta dessa saker är jag så stört sugen på curry och vitt vin.
Taggad på att jobba imorgon, en anledning att gå ut ur huset.


Saga: Jag och Martina snackade fan om det, du är så svår att killarna blir mer intresserade, och då blir det kul!

Underbar vän som säger en underbar grej när man själv inte alls kan hålla med ;)


Got your boyfriend feeling like a groupie

Efter att jag skämdes så mycket idag av att behöva spy i skolan svalde jag äntligen stoltheten och ringde läkaren.
Jag har börjat hata att gå till läkaren, hatar folk som ska pilla på mig.

Och jag är så otroligt sugen på kinapuffar, kan någon bara flyga hit med lite kinapuffar? Snälla? Anyone? Skulle vara schysst men en pojkvän nu, som kunde köra hit-lämna puffarna- och sen dra. Skrev jag pojkvän? Menade slav..

Nu ska jag känna mig lite smart och kolla på The Kings Speech, kanske lära mig lite, känna mig lite smartare. Ni fattar.

Lammkött


Knocked down, everything I tried to do

Låg i sängen igår och försökte sova. Började lyssna på musik för att lugna ner mig. Musiken fick mig att tänka lite på den jobbiga vintern och plötsligt från ingenstans märker jag hur hela magen vänder på sig.
Låg inne i badrummet och höll på att somna där tillslut.
Jag kanske borde kolla upp det här, men en tonårstjej som säger att hon inte har haft någon aptit de senaste veckorna, och plötsligt börjar spy kommer nog inte långt. Jag avvaktar nog lite.


Nu tänker vi på gladare tider

You can't touch me now, there's no feeling left

Folk kan ibland vara så respektlösa. Jag förstår inte. Man ska göra en sak som en klass, och till slut ska det bli bråk, och dryghet. Varför är folk så pass blinda att dom inte ser att man faktiskt försöker göra något bra?

Men nu ska jag göra något vettigt. Tiden rinner iväg från mig nuförtiden. Jag slösar på den med att göra ingenting. Jag längtar till våren. Då ska det bli bra.

Vintern har varit asjobbig, psykiskt och fysiskt. Enoughs enough. Våren får kompensera för allting. Om två veckor är det den första skivan. Grymt.


Don't hold your breath

Bryr du dig eller är det påminnelsen om hans existens?
Det spelar ingen roll vem som vinner eller förlorar. För det är redan förlorat.



Idag när jag snackade med Berfin på jobbet insåg jag hur mycket vi överskattar killar. Vi tror mer om dem än dom förtjänar, för innerst inne är dom lika patetiska som vi. De tänker lika mycket som vi. De analyserar lika mycket som vi. Vi luftar bara våra känslor genom att prata om det, för det känns skönare när ens vänner bär bördan med en.
Fast som jag och Hanna diskuterade nyss är det precis som Samantha säger i Sex and the city- "Honey, we're just as fucked up as you, it's like the blind leading the blind."


I could talk to you for days, you make me laugh in one thousand ways

Jag är trött. Jag borde plugga. Jag vill inte ens blogga längre. Men jag måste få skriva av mig.
Underbar birthday, man uppskattar verkligen sina vänner otroligt mycket.

I sex and the city säger Carrie efter att ha varit otrogen att "det är svårt att hitta personer som kommer att älska en oavsett vad man gör, jag har hittat tre stycken". När andra dömer en, när man känner sig som piss har jag alltid vetat vilka jag ska vända mig till. Lucky me :)

 


Show me the things that we felt in the time we where dreaming

19 fyller jag om en vecka, inte alls lik mig själv från förra året. Lite slitnare och lite visare förhoppningsvis. Kanske även lite mer självsäker. Nicolina ställde nyss en fråga, hur ser vårt liv ut om ett år?


Den stora frågan för mig är om jag någonsin kommer att få ordning på mitt liv, kanske till slut nöja  mig med sakerna runt omkring och även mig själv? Hanna höll ett tal på svenskan, där hon låtsades att vi hade en klassåterförening efter 10 år, och tydligen hamnade jag i lika stela situationer som nu.

Det är hemskt att tänka på. Dessa stela situationer är ytterst värda som underhållning, för mig själv och för andra. Men räcker det inte nu, my life your entainment? Somethings gotta give! Dags för bitarna att falla på plats.. iaf ngn gång snart.

Sluta med sånt här kanske? Iaf om ett tag.. ;)


I don't want to say I'm sorry, cause I know there's nothing wrong.

Äntligen är denna helg slut. Vaknade imorse och märkte att jag hade noll fyllesamtal och fyllesms. Jag har varit ur leken för länge, efter resan ska min lathet utplånas.

Har tvingat folket ut ikväll eftersom jag åker om två dagar! Eller tvingat och tvingat. I ettan kom vi underfund med att vi aldrig behöver en riktig anledning till att kröka.
Blir dock väldigt oclassy ikväll.

Såhär kul har vi i skolan, älskar hur Amir är lite: hej, jag har ett fetto på ena axeln, 
men kan fortfarande fixa mitt hår


I know you're mad but so what, I wish the best of luck, now I'm throwin' them deuces up

Kära väder. Du vinner. Vinterjackan och stövlarna har kommit fram igen och jag går inte ens ut på krogen längre. Grattis, så löd gårdagens facebook status från mitt håll.

Något jag har tänkt på ett tag nu är hur jag varken lät min mamma, någon kille eller kommentarer från lärare eller vänner att förhindra mig från att gå ut på krogen. Jag kämpade t.o.m med vädret fram tills februari.

Men nu ger jag upp. Det är inte värt att gå i tjugo minuter i det här vädret, hur kul man än har.
Nästa helg lär jag festa i ett annat land, och helgen därefter fyller jag år. Första vår-helgen är det då, och vi håller tummarna för att festlivet ska kunna börja då igen.

Good timessss


Don't even recognize the ways you hurt me, do you?

Medans jag åkte hem ikväll kom jag på den underbara idén med värmetak inne på busshållsplatserna.
Visst okej, det skulle kosta mycket med tanke på elräkningen, men man skulle nog kunna skippa all läkarvård och medicin!
Eller är det meningen att vi ska bli sjuka så läkarna har något att göra? För dom kan ju alltid koncentrera sig på annat som att bota cancer.
Själv har jag nu tappat hörseln i ena örat och ska jobba i sju timmar imorgon. Ej taggad.

Såhär glaaaad!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0